Dagens Nyheter – 14 mars 1872, sida 2

Alba, . Dolores, Alba (sätter sig). So-så... Hvad har ni att säga? -Men var kort! Dolores... Kort! Nå ja — Det finns. bär i Brissel. en man som jag hatar. Han har i afton hotat att döda en man, som jag älskar. Det är, kort och godt, hvad jag har att säga. Alba. Och hvad har jag.att göra med det? Do!ores. Lika mycket som jag! Alba. Men... Dolores. Men låt mig då tala, hertig! Ser ni då inte, att min själ är i uppror! Begriper ni inte, att om jag fär tid att tänka, så säger jag kaaske inte ett ord! Begaga er af mitt vanvett, hertig, för att rädda er! Alba (öfverraskad). Tala? — Nå? Dolores. Hvar var jag nu? Jag minns inte... Jo, han hotade mig... och så gick han; men jag sa till mig sjelf: han går till Louvainporten, der protestanterne bålla gudstjenst. Alba. Hvad säger ni? Här i Brissel? Dolores. Här i Briässel,.. Ja! Tror ni — derför att ni fyller gatorna med soldater — att man icke trotsar edra befallningar! Jo, tio tusen kättare samlas om nätterna. för att hemligen tillbedja sin Gud och nedkalla hans förbannelser öfver er. Men jag tänkte: gå till din. .gudstjenst — ,du — du som vill döda honom. — Nej, det skall du icke... ty jag kommer före dig... och jag skall krossa, dig. innan du. hinner röra ett hår vid hans hufvud! Alba, Det var rätt!