Dagens Nyheter – 14 mars 1872, sida 1

blir honom möjligt sammanfatta dem till ett någorlunda sammanhängande helt. I dessa händelser . blir kunskapen död och kraftlös. Sådan undervisning kunde folkhögskolorna tänkas komma att lemna, men det synes som om de, med sin nuvarande organisation hos oss och under dugliga lärares ledning, borde vära mindre utsatta för denna farå än dö flesta åndra slåg af undervisnitgsverk. Ått kursen är kort, är sannt, men det är ju också här ej fråga om sätt grutdligga en lärd bildning, en sådan; söm är ämnad att sätta lärjungen 1 stånd att framdeles sjelt taga en Verksam mare deli det vetenskapliga forskningsarbetet. Det de tåäljärbete, som för den senare uppfostran är nödvändigt och kräfver så Mycken tid, kommer här mindre i fråga, På grundvalen af det vetande, folkskolan kan eller borde kunna lägga, bör folkhögskolans undervisning omedelbart kunna bygga. Och det tyckes ej vara någon olöslig uppgitt att, med. det förefintliga vetandet ti!l utgångspunkt, till lefvande kunskap inom individen omsätta de resultat af veteskaplig forskning, som ega största betydelse för den. enskilde såsom menniska eller samhällsmedlem. Denna forskning står numera ej som ett fristående fenotien för sig: den griper nästan på alla punkter in i vår tids dagliga lif. . Ju mer dessutom de vetenskapliga detaljundersökningarne fortskrida, desto mer hänvisa de bestämdt på ett allt mindre antal grundlagar för tingen eller allmänna synpunkter, ur hvilka de kunna betraktas, och i sämma mån blifva. dessa resultat populära. . Grunddrågen af samtidens vetande hafva väl fordrat lång tid för att uppställas, men kräfva ej så lång tid för att uppfattas. Att vi här ej förorda något inlärande af abstrakta satser, faller af sig sjelf. Dessa måste tvärtom, för att bli lefvande, oviikorligen framställas i sitt sammanhang -med den gifna verkligheten. eller, der gå .ske kan, frammanas derutur. Men å andra .sidan är. också denna metod just den fördelaktigaste, der undervisningstiden är kort och meningen är att till lif uppkalla ett så användbart. vetande som möjligt. Att döma af de redogörelser, vi sett öfver folkhögskolornas verksamhet, hafva de också hufvudsåkligen lagt an på — icke att genomgå en vidlyftig kunskapskurs, men att göra det mindre omfångsrika kunskapsmått, som der meddelas, rätt klart och lefvande, Fäderneslandets. historia .uch dess statsförfattning, numera så nödvändig att känna för hvarje medlem i ståten, naturens allmänna företeelser m. m, framställas samtalsvis eller i form af föredrag. Då meddelandet mellan lärare och lärjunge sålunda är det mest personliga, kab det meddelade knappt undgå att personligt tillegnas, d. Vv. 8. så att det blifver en verklig, reel egendom. Tydligen har mindre afsetts att inlära spridda kunskaper än att öppna synpunkter . för en sjelfständig tankeverksamhet. Att häraf skulle hos bonden föranledas ringaktniag för hans yrke, är desto mindre sannolikt, som det just beror på ett ytligt tänkande att döma menniskovärde mer efter den yttre plats, den ene eller den-andre intager, än efter det redliga sträfvandet, . Och vi tro .dessutom, att folkhögskolorna i sinom tid skola komma att .bidraga till höjandet af bondeståndets anseende, icke blott i andrag, utan ock i bonden3 egna ögon, derhän, att det blir en heder att vara en tänkande bonde, I samria mån sådana bli mindre sällsynta, utplånas så småningom den föreställning, som lät ordet bonde under en tid mindre beteckna ett yrke än en lägre bildningsgrad. Dermed är också frestelsen borta att af blott fåfänga söka öfvergifva yrket. Denna fråga om anseende är visserligen en bisak, jemförd med folkhögskolans egentliga appgift, men som svar på den framställda anmärkningen förtjenar den tagas i berakning, Do öfriga invändningarne äro af mindre På VCNDAU TT ASSART TIVIESRO ANDRE DEE DAR EPG