Dagens Nyheter – 13 mars 1872, sida 1

halfbildning (ordet taget i dess sämre betydelse) är törkastlig, samt att det lätt kunde tänkas att de ifrågavarande skolorna komme att meddela just detta slag af bildning. Detta oaktadt var, enligt vår mening, den misstro man visat not folkhögskolorna långt ifrån berättigad. Hvar och en, som haft tillfälle att lära känna vårt folk något närmare, har ej kunnat undgå att göra den iakttagelsen, att i många trakter, der icke ekonomiskt betryck hindrar hvarje tankens törsök till lyftning öfver de dagliga näringsbekymren, har folket i senare tid gripits af en verklig törst efter vetande utöfver det mått folkskolorna förmå meddela. Vivåga ej benämna denna törst en tillfällig nyfikenhet, ty vi tro att grunden ligger djupare än så. Den strid mellan olika meningar, som på nätan alla tankens områden utkämpas i våra dagar, tränger sig hastigare eller långsammare genom alla samhällsklasser, och äfven för allmogen blir densamma ingalunda främmande. Det är sannt att det fanns en tid — och den ega vi ej vält att klandra — då bonden, blott sysselsatt med skötseln af sin jord, lät statens utveckling ha sin gåovg och lät naturen och anden följa sina lagar, utan att han tog någon närmare kännedom om dessa företeelser. Men lika säkert är att en annan tid har kommit — och man må döma om den huru som helst, flytta tiden tillbaka törmår ej mensklig makt — en tid, då individen allt mer gör sig gällande. Den enskilde, han må vara klädd i vadmal eller hermelin, vill, eller kanske måste, såsom menniska sjelf pröfva sia kraft på menniskoandens frågor, som på alla sidor stilla sig fram och uppfordra till svar; han måste tänka. Det är visst möjligt att ställa sig döf för alla dessa spörjsmål, men det är mindre lätt än ferdom. Men tidens frågor kunna ej ens rätt uppfattas, utan åtminstone någon kännedom om den förutgående utvecklingen såväl som om do lagar, hvilka anden och naturen i sin verksamhet följa. Det mått af kunskap, som folkskolorna kunna lerana, är långt ifrån att förakta, men för do fleste torde det ej räcka till. :Dea brist på vetande, som gör sig kännbar vid försöket att fatta och besvara tidens frågor, framstår då som ett behof, hvilket vill tillfredsställas. Der icke sann kunskap står att vinna, söker mången släcka sin törst inog grumliga källor. Det synes oss vara ett af foikhögskolans mål att på sund väg fylla detta behof, som visar sig verkligt och af folket sjelf kändt just derigenom, att uppslaget till införande af dessa inrättningar hos oss utgått från min af folket.