Dagens Nyheter – 12 mars 1872, sida 2

Rysoor. Nej, Gud sko lof! Eders Nådo, här är den goda sakens främste försvarard. Wilhelm. Gud beskydde vårt heliga värf! (Alla blotta sina hufvuden.) Alla. Och Wilhelm af Oranien! Wilhelm. Nu till verket, ty tiden är dyrbar. Kan man lita på skiltvakterne? Rusoor. Dö gå alla med oss! Wiiheln, Olyckliga stad! Vi äro ju nu midt emelian Cölaer och Louvainportarne. Galena, Ja, eders nåde! Der sor ni Louvainportos! Wilhelm. Det är bra! Baklhkerzeel. Hur stor är den trupp, som edars nåde sammanodragit i Cambreskogen? Wilhelm. Tre tusen utvalda ryttare, hvar och en med cen infanterist framför sig på hästen. Således sextusen man. Rysoor. I sjelfva staden kunna vi räkna på tolf tusen stridande, Vi äro således manstarka nog! Willem, Men hur komma vi in i staden? Rysoor. Vi hafva vunnit soldaterne vid Louvainoporten på vår sida. De äro tyska landskaocktar, — lutberanar och calvinister — som hellre kämpa för än emot 033. Wilhelm. Vid den letvande Guden, dot var ett mästerstycke! När öppna de porten? Cornelis. När signalen från klocktornet höres, Wilhelm, Hvem ger signalen? Jonas. Jag, nådig herre! Wilhelm, Jonas! Jonas. Fders nåde känner igen mig? Wilhelm, Ja, visst känner jag dig, min gamle en!