går till Louvainporten, der kättarne i hemlighet hålla gudstjenst, Carlo. Han!? Dolores. Ja, så är det! Du vet ingonting om det der, ty du är katolik, du som jag... och derför väljer han inte dig till sin förtrogne. Men en gång följde jag efter honom utan att han märkto det... Carlo (oroligt). Har du...? Dolores, Ja! Det har jag gjort! Carlo. Och hur vet du, att dessa samman: komster ha förrädiska plancr till ändamåi? Dolores, Hvad betyder då alla dessa misstänkta personer, som smyga här oupphörligt och fråga om han är återkommen? Hvarför döljer han så omsorgsfullt sin frånvaro? Han vet att han sätter sitt lif på spel hvar gång han aflägsnar sig utom staden, men han går ändå. För dig, som är kung Filip trogen, hemlighåller han sina planer; men jag genomskådar hans tystnad. I förra veckan, då du hade trälst donna Rafaöla från den rasande pöbelhop, som ville hämnas på hertigen af Alba genom att mörda hans dotter... hur mottog han underrättelsen derom? Jo, han sade dig: Du har gjort din pligt! — En sann försvarare af den goda saken skullo ha tryckt dig till sitt hjerta, Nej, nej, min qvinliga in stinkt bedrar mig inte! Hur skulle det också kunna vara möjligt, att icke denne calvinist skulle hata hertigen af Alba? Den som är förrädare mot sin Gud... hvarför skulle inte han kunna vara förrädare mot sin kung, Jag är säker på att han är i spetsen för en sammansvärjning. Carlo (reser sig upp och ser oroligt på tjenst