Dagens Nyheter – 8 mars 1872, sida 2

Rysoor (afsides). Den stackars mannen slapp för godt köp. Delrio. Den nästa! Miguel. Det är en qvinna. Rysoor. En qvinna! Tremouille. Är vi gift, herr grefve? Rysoor. Ja, med en qvinna, som jag tillber! Derio. Hennes namn? Miguel (läsande i ett papper). Sahra Mathison. Hon har mördat spanska soldater! (Hatfullt sorl bland soldaterna. Sahra, sorgklädd, införes.) Delrio. Ni har mördat soldater? Sahra (kraftigt och utmanande). Ja, jag har dödat tio. Soldaterna. Till döden! Hon är en trollpacka... en hexa... till bålet! Delrio. Tyst! Hvarför har ni mördat dem? Sahra. Ah, ni frågar mig hvarför, ni! Nå, jag skall låta er veta det. De kommo in i vår stuga; sedan de plundrat och stulit och ötverlastat sig, slogo de ihjäl min man och min son släpade de till den glödheta ugnen för att tvinga honom att omtala hvar vi hade gömt våra pengir. Jag bad, jag tiggde på mina knän om förbarmando. .. förgäfves!... Min dotter!... O, mitt arma barn!... Hon var ren och oskyldig som en engel... Ha! Dessa nidingar! Men jag himnades? Jag störtade ut, jag stängde till alla utgångar... och jag innebrände dem alla, alla! Jag hörde edra kamraters skrik och förbannel: ser... men jag stod utanför och skrattade... Det grämde mig bara att jag inte hade er alla der inne i lågorna! Tigrar! Soldaterna, Till döden, till döden!