Dagens Nyheter – 8 mars 1872, sida 2

Skogssköfling och vedbrist under förra århundradet. Man hör oftast äldre personer med förkärlek tala om den tid under hvilken deras ungdom förflöt, huru allting då var godt och väl bestäldt och mycket bättre än nu: goda tider, goda seder och belåtenhet med allt. Det behöfves dock icke någon djupare forskning i tideböckerna för att finna, huru hvarje tid haft sina lyten bredvid det goda den verkat. Skogsförödelsen i våra dagar är ett stående tema, som varieras på mångahanda sätt, och ingen lärer neka till, att denna misshushållning gifvit ämne till många bekymmer. Emellertid finna vi af en uppsats i almanachan för år 1735 att bekymret för vedbrand, till följd af skogsföröde!se, icke varit mindre då än nu. Nämda uppsats, som tillika innehåller en helsosam och behöflig varning till tjenstefolk, att icke vårdslösa med bränsle, torde icke läsas utan intresse. Den lyder sålunda: När man betänker, att en ek, en bok, en hjörk, en fura, en tall, en gran och en al icke är lika så snart uppvuxen och mogen som den förstöres eller uppbrännes, så kan man ej annat in högeligen förundra sig deröfver, att vid en stark afgång som derpå numera är, kan finnas någon pinne igen af våra skogar Man kan icke säga att något försök blifvit gjordt till deras bevarande, utan måste anse det vara en något mer än mensklig hand, som skyddat dem från total ödeläggelse. Emellertid, som vi icke hafva någon rittighet till att bekymmerslöst umgås med de oss af en vis försyn förlänta gåfvor, så tyckes det nu vara tid att gripa till sådana medel som kunna hindra våra skogervs totala ruin. Hvad man genom skogsplanteringar och skötsel härtill kan utritta blir icke nu föremål för denna uppsats, utan man ämnar blott gifva vid handen, huru man bör klokt gå till väga med vedbrand och hushållning dervid. Hvar och en som tiänker vinna något vid besparing af bränsle, torde först se till huru tjenstfolket hushållar dermed, och man skall då finna, huru pigorna ge sig på vedtrafven och hiimta stora fång dem de kasta på spiseln och låta der flamma upp i lågor utan någon nytta, i stillet för att samla tillhopa spånor, stickor, qvistar och grenar samt bespara den dyra veden för kakelugnarna m. m. Författaren föreslår sedan ctt ganska lockande medel för att uppmuntra tjenstfolk till sparsamhet i förevarande fall. Ett tjenstehjon — säger han — som visar sig hushålla väl med och spara bränsle, rekommenderas hos sitt husbondefolk till erhållande af ett hederligt bröllop eller ock att vid dess afflyttning i orlofssedeln inrymmes särskildt beröm öfver att hafva sparat på bränsle. (B. T.) Loe SA oh srt VIRA kl SR Nag a ARA er NE GR RNA KM SENT 4Å Ta kn