Dagens Nyheter – 5 mars 1872, sida 2

pv IULUL DIILVIL DILTAICUL: Den punkt, som närmast i ordning föranledde diskussion och votering var den 21, mom. c., hvari utskottet af dot i fjol beviljade anslaget till anskaffning af infonterigevär föreslagit att för 1873 ett bnulopp af 1,084,000 rdr måtte beviljas. Hr Mankell ville ej föreslå någon ändring af förra lagtima riksdagens beslut, men han var öfvertygad om att vi utan fara kunde minska den årliga tillverkningen, enär vi med detta års utgång ega 135,000 remingtongevär, till hvilket antal man endast beböfver lägga 23,000 stycken, för att vi skola ha så många som kunna komma i fråga att användas. Af detta med flera skäl påyrkade tal. att endast 690,000 rdr för nästa år måtte anvisas för tillverkning af 23,000 gevär. Till denna åsigt slöto sig hrr Sven Nilsson i Österslöf och Lyttkens. För utskottets åsigt uppträdde hrr Posse, Jan Andersson, John Ericson, Ileggström och Palander, hvilka srinrade att endast två skäl skulle kunna förmå till någon ändring af föregående riksdags beslut, nemligen om någon ny gevärsmodell vore uppfunnen, som kunde uttränga den remingtonska, eller om statens tillgångar icke medgifva on fortsatt uppoffring för detta ändamål. Intetdera af dessa skäl förefinnes. Hr Weidenhielm förordade äfven utskottets hemställan ch anmärkte att det icke är nog att ha tillräckligt gevär för den reguliera armön, man måste äfven vara beredd på att, i farans stund, fosterlandskärleken allmänt skall höja rop efter vapen och tömma förråderna. — I voteringen bifölls den af utskottet föreslagna summan med 95 röster mot 69, hvilka understödde hr Mankell. Som bekant, beviljade förra årets lagtima riksdag ett belopp af 3,750,000 rdr till befästningsarbeten vid Karlskrona. Af detta anslag hade statsutskottet nu före slagit att 450,000 rdr skulle utgå nästa år. Afven mot denna utskottats hemställan opponerade sig hr Mankell, som, jemte det han erinrade om alla de skäl, som förut andragits mot Karlskronas befästande, tillika upplyste att det vilkor, hvarunder ofvanstående anslag beviljats, eller att det skulle vara tillräckligt för berörde befästningsarbeten, icke kan uppfyllas, sedan den permanenta befästningskomitån, till hvilken frågan blifvit hänskjutenm sedan anslaget beviljades, lemnat det besked, att beloppet vore för sitt ändamål otillräckligt och att det behöfdes minst 2 millioner till. Under sådana förhållanden ansåg talaren att riksdagen icke nedsatte sin värdighet om den ändrade beslut angående Karlskronas befästande, hvartill äfven det militära skälet manade att man borde törst se till att få landtförsvaret ordnadt och sedan, i mån af råd och lägenhet, sjöförsvaret. För dessa åsigter vann hr Mankell emellertid intet understöd, utan förordades anslagets utgående af sjöministern samt hrr Jokn Ericson , Posse, Hörnfelt, Key och Palander, hvilka höllo före att riksdagen måste stå vid sitt en gång fattade beslut, hvilken mening äfven blef kammarens utan votering. Efter sådan utgång af dessa båda frågor höjdes i kammaren ingen röst mot hvad utskottet föreslagit, förrän den punkt föredrogs, deri hemställan göres om ett anslag för 1873 af 450,000 rdr till kasern för Svea artilleriregemente. Hrr Hjelm, Liss Olof Larsson, Jöns Pehrsson, Lundqvist, Jan Andersson och Carl Ifvarsson ansågo att denna fråga ej var tillfullo utredd i det hänseendet, att intet bestämdt blifvit uppgifvet angående den s. k. artillerigårdens användning, hvarför de, med erkännande af behofvet för regementet att erhålla en kasern, yrkade att anslaget för närvarande icke måtte beviljas. För nödvändigheten att utan vidare uppskof anslå de erforderliga medlen talade isynnerhet hr Adlersparre varmt, genom att lemna en målande och saftig skildring af det sorgliga tillståud, hvari de provisoriska kasernerna i skilda håll af staden nu befinna sig, af hviken skildring framgick, att det här icke blott vore fråga om att gifva bättre vård åt ett dyrbart vapen, utan att komma lidande medmenniskor twill hjelp. I varma ord förde äfven hr Åke Andersson de husvilla artilleristernas talan. På samma sida yttrade sig vidare hrr Posse, Fredriksson, John Ericson, krigsministern och Jöns Rundbäck. — Med 114 röster mot 50 blef utskottets hemställan bifallen och är detta nu riksdagens beslut. Deremot hafva kamrarne stannat i olika beslut angående det af regeringen begärda anslaget till