Dagens Nyheter – 4 mars 1872, sida 1

en vagn och gick med fasta, skyndsamma steg: utför trappan. Arthur var sysselsatt i sitt skrifkabinett med att ordna sina papper. I yttre rummet befann sig Anton. Med ungdomlig ifver och beställsamhet paekade han in sin husbondes kläder, dervid gnolande på en gammal melodi: CBrasilien ligger ej långt härifrån! Nu ringde någon på tamburdörren; Anton skyndade sig att öppna. Arthur hade ingenting hört; Han stod fortfarande lutad öfver de på bordet krirgströdda papperen. Bakom honom öppnades dörren. Han vände sig icke om. Hvilken annan kunde det väl vara än. hans gamle Anton? På tröskeln visade sig Marie; hennes ansigte lyste af glädje och hennes strålande blickar. voro fästade på Arthur. Hon drog sakta igen. dörren, efter sig, gick medljudlösa stog genom rummet, och :läggande gin hand på. hans axel, hviskade hon: — Arthur! Han spratt häftigt till, det var som hade en elektrisk stöt träffat honom, han vände sig om och såg på henne, drömmande, nästan medvetslös, — Arthur, hviskade hon med. ett smildt leende. -Arthur, din far är död. Ingenting; hindrar numera vår förening. Arthur, vill du taga mig till din hustru? Med denna fina takt, som blott kärleken