Dagens Nyheter – 1 mars 1872, sida 2

ren Carl August Lindström i oktober 1870 hos olisbetjeningen anmält, att genom inbrott från Bönom olofligen tillgripits en kappa och en rock, samt deå:a persedlar derpå af polisbetieningen påträffats hos pantlånaren August Svenssoa, men denne, hvilken uppgifvit sig hafva af en för ho nom okänd person mottagit desamma såsom pant för lemnadt lån af fem riksdaler, vägrat att, på sätt Lindström yrkat, utan lösen utlemna godset, och Svensson med anled nief deraf blifvit inkallad till förhör inför öfverståtbållareembetet för polisärenden, bemälde embetsmyndighet, oaktadt Svensson forttarande bestridt att utan lösen utlemna persedlarne, förrän lagligen styrktes, att de blifvit från Lindström stulna, genom resolution den 29 oktober 1870, enär Svensson icke bestridt att omförmälda hos honom pantsatta persedlar till hörde Lindström, förordnat, att desamma skulle från Svensson anhållas och till Lindström återställas, Svensson endast öppet lemnadt att i vederbörlig ordning mot Lindström anhängiggöra och utföra den ersättningstålan, hvartill Svensson kunde finna sig befogad; att sedan Svensson i sammanhang med hos hofrätten anförda besvär öfver ståthållareembetets berörda beslut yrkat, att polisintendenten Sundström, hvilken såsom tjenstförrät tande polismästare, å öfverstäthållareembetets vägs nar, handlagt målet, måtte för sitt förfarande med detsamma förpligtas att ersätta Svensson pantskillingen med fem Tiksdaler äfvensom hans kostnader i målet med två riksdaler för lösen af öfverklagsde beslutet, tio riksdaler för inställelsen i hofrätten, tjugufem riksdaler för uppsättningen af besvärsskriften, fem riksdaler för besvärshandlingarnes delgifvande samt femton riksdaler för målets be vakande jemte lösen af hofrättens utslag; så ock efter det hofrätten vid pröfningen af besvären beslutat, att handlingarne i målet skulle till advokatfiskalsembetet härstädes öfverlemnas för anställande af den talan, hvartill advokatfiskalsembetet kunde finna sig befogadt, har advokatfiskalen Bill bergh uti den 20 april 1871 afgifvet memorial förmält, att då, äfven om de ifrågavarande pergedlarne varit egaren olofligen afbända, hvarom någon bevisning likväl icke förekommit. öfverstäthällareembetet i allt fall icke tillkommit att upptaga den af polisbetjeningen dit dragna frågan om skyldighet för innebafvaren af godset. att detsamma utan lösen återställa, samt för öfrigt den omständighet, att godsets innehafvare icke förnekade att den, som mot honom framställde dylikt anspråk, var egare till samma gods, icke i och för sig inrefattat laga skäl att anspråket godkänna, advokatfiskalen, med afseende jemväl derå att Svensson fordrat godtgörelse för honom genom öfverståthållareemDbetets förfarande tillskyndad förJust och kostnader, å embetets vägnar, tilltalade polisintendenten Sundström för detta öfverskridande af paliskammarens myndighet sarat för det jemväl till innehållet felaktiga beslutet beträffande Svensson; hvarefter, sedan polisintendenten Sundström öfver memorialet sig förklarat, advokatfiskalen uti ytterligare memorial den 23 maj 1871, med erinran om det i instruktionen för polismästaren i Stockholm den 20 msaj 1868 stadgade förbud för polismästaren att befatta sig med hvad till domareembetet hörde, yrkat, att då polisintendenten Sundström, i sin egenskap af tillförordnad polismästare, måste anses hatva genom ifrågavarande beslut icke allenast öfverträdt gränsen för embetets myndighet utan äfven godtyckligen beröfvat Svensson den rätt till godset honom på grund af pantaftalet tillkom och han icke veterligen förverkat, polisintendenten Sundström måtte för hvad i nämda hänseenden låge honom till last dömas att böta, enligt grunderna i 25 kap. 17 och 21 27 strafflagen, äfvensom förpligtas att till Svensson utgifva skäligt skadestånd: och har pohsintendenten Sundström uti infordrad förklaring öfver sistberörda memorial bestridt advokatfiskalens i målet förda ansvarsoch ersättningstalan; hvarefter pantlånaren Svensson med en skrift i målet inkommit. Detta med hvadmera handlingarne innehålla har hofrätten tagit i öfvervägande; och som genom ifrågavarande beslut den 79 oktober 1870 polisintendenten Sundström, hvilken såsom för tillfället tjenstförrättande polismästare meddelat beslutet och för detsamma är ansvarig. ingätt i bedömande af den mellan Lindström och Svensson yppade fråga om företrädesrätt till omförmälda, hos den sistnämde pantsalta gods och såmedelst, emot hvad i instruktionen för polismästaren i Stockholm den 20 maj 1868 är vordet förbjudet, i egenskap af polismästare befatta sig med det, som till domareembetet hörer; allt:ä varder polisintendenten Sundström för det han sålunda i embetets utöfning felaktigt förfarit dömd att, jemlikt 25 cap. 17 och 21 22 strafflagen, böta tjugo riksdaler, kronans ensak, samt att ersätta Svensson honom till följd a: beslutet tillskyndad skada och kostnader med trettiofem riksdaler. EOS SST ER ROSE OEAKAESSSEENRR