Dagens Nyheter – 1 mars 1872, sida 2

— Zool Månne Arthur verkligen sof? Åtminstorce satt han länge stilla och orörlig. Efter några timmars förlopp ringde han; och då Anton kom in, blef han icke litet förvåvad öfver att finna det hans husbonde ej allenast redan var uppe i farten utan äfven omsorgsfullt och elegant klädd. — Skaffa mig en vagn, Anton, sade baronen. Jag skall göra några visiter. — Men, nådig herre, läkaren har uttryckligen befallt att ni fortfarande skall hälla er i stillhet och först småningom börja ett nytt lif utom sjukrummet. — Likaren vet icke alltid hvad som mest gagnar den sjuke, sade Arthur med ett egendomligt leende. Jag vill börja ett nytt lif, men icke småningom, utan på en gång. Skaffa mig en vagn, Anton; jag far till prins Xaver. Prinsen var hemma, och baron Arthur von Schönleben fick genast företrädo hos honom. Prinsen mottog den unge mannen i sitt skrifkabinett; han kom honom till mötes med ett uttryck af liflig glädje och räckte honom båda händerna. — Goddag, min bäste baron, sade han; och Gud vare lof att ni uppstått från de döda, Men — ni är ännu mycket blek och ser klor ut; kanske ni gjort kiokast uti att icke gå ut så snart. — Jag längtade att få uttrycka mitt hjortas