Dagens Nyheter – 1 mars 1872, sida 1

30: sina yppersta byggnader, såsomt. ex. Adolf Fredriks kyrka, Operahuset, Norrbro, från hvars plan likväl de, som hade utförandet om händer, gjorde flera afvikelser, hvarigenom idn förstördes och brons samt torgets utseende skadades; vidare bron vid Lofön, ett af de svåraste arbeten i ansede till det betydliga djupet och den osäkra grunden; dertill flere enskilda byggnader samt orgelverk och kyrkoprydnader, alla vittnande om hans idla smak och höga skönhetssinne. Djupa kunskaper ifven i andra ämnen gjorde att han hedrades med en mängd befordringar och utmärkelser: så blef han t ex. preses i brandförsiikringskontoret, fullmäktig i riksgäldskontoret samt ledamot och preses i vetenskapsoch vitterhets-akademierna m. m, Derjemte var han utmärkt tonkonstnär och skådespelare, hvarför han ock utnämdes till direktör öfver hofkapellet. Adelerantz var en af dessa högstiimda naturer, lefvande för den id6 de omfattat och egnande sin verksamhet, sin kärlek, alla sina kroppsoch sjilskrafter deråt, med glömska och försakelse at jordisk vinst och materiella njutningar. Fliärd, egennytta, himdbegir, alla låga passioner med ettord, existerade ej för honom. Då medel tröto till slottets byggnad och det skulle bedröfvat den gode konung Adolf Fredrik, om han måst vidkännas något afbrott i denna sin ilsklingssysselsättning, pantsatte Adelcrantz sitt bordsilfver för att skaffa nödiga tillgångar, talade ej allenast icke derom, utan glömde till och med bort hela saken, iinda till dess Gustaf III, långt derefter underrättad om förhållandet. lät inlösa och till honom återställa hans egendomt4. Adelcrantz förblef ogift, trogen sin första ungdomskirlek, den han egnat åt en ung hoffröken, hvarg hand omständigheterna hindrade honom att erhålla. lag utfärdad, hvarigenom bankens 8 k. noratorium, eller anstånd med skyldigheten att utvexla silfver, upphätdes, hvarefter den skulle för sina sedlar genast lemna klingande mynt. — RR