Dagens Nyheter – 28 februari 1872, sida 1

Askanio, innan han skildes från debutanten vid dörren till hennes klädloge. Ir lycka är gjord. Jag har redan talt med direktören. Han bjuder er en storartad aflöning. I morgon skall jag uppsätta ett förslag till kontrakt. Men nu må jag tillägga ännu ett råd. Laga att ni så fort som möjligt skaffar er ett eget hem och lemnar vårt hus. Min hustru skall nemligen aldrig förlåta er denna aftons triumf. Ni är från och med i dag hennes hatade rival. — Min Gud, jag sjunger ju icke och kan således aldrig täfla med henne. — Ni sjunger inte, det är sannt. Men hvarje konstnärinna inom vårt fack betraktar publiken som sin egendom, och hvarje triumf, som en annan firar, är således i hennes tanke en slöld från henne. Farväl! Vagnen väntar er. Jag begifver mig hem i förväg, för att lugna Agatha. Askanio hade haft fullkomligt rätt. Agatha var utom sig öfver Maries triumf. Vreden och afunden hade redan före pjesens slut drifvit henne från teatern, och med raseriets tårar i sina ögon hade bon återvändt hem. När Askanio helt timid och ödmjuk, men på samma gång mod ett hjertligt leende på sina läppar, trädde in till henne, flög hon upp ifrån soffan, lik en furie, sprang emot honom med blickar, lågande af förbittring, samt till