Dagens Nyheter – 28 februari 1872, sida 1

-—-—MUUT -— ill och jag skall det; jag skall tvinga mitt jerta att glömma honom. Och dock flög hennes blick, fastän hon sjelf cke ville det, genast öfver till Arthurs loge, å. snart ridån åter gått upp. Ja, han var nnu qvar. Han ville tömma den på en gång jufva och bittra kalken ändå till bottnen. lan. ville icke undandraga sig de qval, som nblicken af henne, hvilken han för evigt örlorat, tillskyndade honom; ty med dessa val blandade sig dock en viss glädje. Han ände sig sjuk och förskräckligt matt, det usade för hans öron, hans hjerta kunde icke ritt röra sig i hans bröst. Dock tvang han ig att se glad ut, att skratta och skämta med in lefvande million, Ridån föll. — Jag skall. aldrig återse henne. Jag kall dö! tänkte Arthur, hvilkens hufvud blef lit tyngre, så att han numera knappt förnådde hålla sig upprätt. Jag. skall aldrig terse henne. . Men publiken skrek och klappade händerna, å att Marie måste ännu en gång visa sig på ljan. — Hon är ganska vacker, sade bankiren Il Arthur, när de kommo ut i korridoren. — Ja, ganska vacker, mumlade Arthur, red möda döljande sin djupa rörelse. — Fröken Marie, jag gratulerar er, sade