Dagens Nyheter – 27 februari 1872, sida 2

ministerns uppträdande var på förhand tillkännagifvet och väntadt. Allt sedan sammanträdets början och äfven dessförinnan, isynnerhet efter meddelandet af underrättelsen om de på församlingens och regeringens begäran lagförda provinstidningarnes frikännande af juryn, hade det icke varit tal om annat än den proposition, som regeringen väntades skola framlägga för församlingen. Man talade om en meningsskiljaktighet mellan hrr Thiers och Dufaure å den ena sidan och hr Victor Lefranc å den andra; presidentens bestämdt uttalade vilja skulle omsider ha bragt den sistnämdes betänkligheter att vika, och det var nu inrikesministern sjelf, som besteg tribunen för att å regeringens vägnar framställa ett förslag till lag om undertryckande af alla anfall mot nationalförsamlingens och den af henne upprättade regeringens rättigheter och myndighet. I anseende till dess vigt tro vi oss böra in extenso återgifva detta lagförslag och dess motiver: Den i Bordeaux efter Frankrikes olyckor sammankallade nationalförsamlingen har uppkommit genom den förening, somsjelfva dessa olyckor hade skapat mellan alla partier. Dess första tanke var att sörja för ögonblickets mest tvingande behof, hvilket skedde genom att medelst dekretet af den 17 februari 1871 organisera den verkställande makten för franska republiken. Denna tanke uttalade sig med en bestämd precision uti resolutionen af den 1 mars 1871, genom hvilken församlingen bekriftade Napoleon III:s och hans dynastis atsättning, redan proklamerad genom allmänna röstriitten, derigenom görande honom ansvarig för Frankrikes ruin, den fendiliga invasionen och landets sönderstyckande. Dekretet af den 31 augusti 1871, som har bestämt såväl titeln som beskaffenheten af och tiden för republikens presidents makt, var endast en fortsättning och utveckling af det at den 17 februari. Freden med utländingen, segern öfver anarkien, pånyttfödelsen af TFrankrikes kredit, befrielsen af en stor del af dess område, återstillandet af våra finanser och vår arm6, sådana äro de resultater som erhållits under dess styrelse, hvars nödvändighet upprepade gånger af eder blifvit erkänd och hvars elementer I hafven förenat och konstituerat genom de hirofvan anförda lagar och dekreter. Landet har således en legal regering, utgången från en fritt vald församling, och den lagliga regeringen har rätt att respekteras af alla. Den bör kunna med kraft försvara sig mot partiernas otålighet, våldsamhet eller nycker, hvilka partierna än må vara; nationalförsamlingen mäste kunna fullfölja sitt verk i fred, och landet, tryg gadt mot uppeggelserna af en faktiös press, måste kunna återfinna det lugn, hvaraf det har behof för att kunna afbörda sig den oerhörda tungan af det olyckliga kriget. Det lagförslag som nu framlägges för nationalförsamlingen har till ändamål att tillförsäkra henne sjelf och den ifrån henne utgångna verkställande makten nödvändiga garantier för respekt och lydnad, genom att på det närvaraude sakernas tillstånd tillämpa de repressiva stadgandena i lagarne af den 17 maj 1819, 11 augusti 1848 och 27 juli 1849. Det behöfs icke skapas några nya definitioner på förbrytelser eller införas nya straffbestimmelser. Det gäller att sätta texten till dessa lagar i öfverensstämmelse med förhandernvarande fakta i hvad som rörer regeringens närvarande forin. Lagförslaget innehåller till sist en bestämmelse, hvars nödvändighet alla skola i:sc, emedan den i hela Frankrike betryggar verkställigheten af en legal åtgärd, vidtagen på de ställen, der belägringstillståndet är infördt. Genom att antaga detta lagförslag skall nationaiförsamlingen åt alla rättigheter, åt alla intressen gifva den känsla af trygghet, som de böra ega och som intet samhälle kan sakna. Regeringen begär derför att församlingen måtte antaga följande lagförslag: Art. 1. Hvarje angrepp genom något af de i 1:a art. af lagen af den 17 maj 1819 angifna medel, vare sig emot nationalförsamlingens rättigheter och myndighet, eller mot den genom dekreten af den 17 februari, 1: mars eller 31 augusti 1371 upprättade regeringen; hvarje publikation, som har till ändamål att föranleda ett omstörtande af denna regering — skall straffas på det 3ätt som art. 18 i dekretet af den 11 augusti 1848 föreskrifver. : Art. 2. En suspenderad eller förbjuden tidnings å någon i beläcrinostillstånd förklarad nlata