Dagens Nyheter – 27 februari 1872, sida 2

Den svenske ministerresidentens audiens hos Mikadon af Japan. Posttidningen för gårdagen innehöll ett utdrag af ett bref från Yokohama, dateradt den 27 december 1871, hvarur följande meddelas: I Yedo fick man i början af denna månad bevittna den i Japan mindre vanliga tilldragelsen, att Mikadon personligen i audiens mottog en europeisk makts representant. Det var hr van der Hoeven, konungens af Nederländerna ministerresident, som dit anländt för att till Japans suverän aflemna sina kreditivbref såsom svensk och norsk diplomatisk agent af samma rang. Då den för audiensen utsatta timmen nalkades, blef ministerresidenten från hotellet hemtad af ceremonimästaren i kejsarens statsvagn, omgifven af en beriden hedersvakt. Ända från hafskusten, der hotellet är beläget, och till det en half timmes väg derifrån aflägsna palatset voro alla gator, der tåget skule framgå, afspärrade och haj bildad af trupper. Anländ till palatset, mottogs ministerresidenten redan nederst vid trappan af den ene utrikesministern, som ledsagade honom till en väntsal, i hvilken t6 och andra förfriskningar serverades. Några ögonblick derefter anmälde en hoffunk tionär, att h. m:t väntade i tronsalen ; samtidigt började en musikkår att spela, hvilket fortfor ända till dess ministerresidenten befann sig ansigte mot ansigte med suveränen. Sedan helsningar blifvit utbytta, höll ministerresidenten följande tal: Sire! H. m. konungen af Sverige och Norge, lifvad af önskan att allt mer ech mer stärka det goda förhållande, som så lyckligt eger rum mellan de förenade rikena och Japan, har behagat utnämna mig till sin minister-resident vid eders kejserl. maj:ts hof. Hans maj:t har i främsta rummet åt mig uppdragit att till eders maj:t frambära försäkringarne om sin uppriktiga vinskap och stora högaktning, iäfvensom sina välönskningar för eders maj:t och dess höga familjs sällhet; dess regerings lycka och välgång och för det folk, eders maj:t är kallad att styra. Derefter öfverlemnades kreditiv-brefven, hvilka kejsaren emottog stående. Sedan han åter satt sig, uppläste han ett svar af denna lydelse: Det är mig kärt att veta, det h. m. konungen af Sverige och Norge åtnjuter en god helsa och har den lyckan att se sina riken i ett blomstrande tillstånd. I det jag nu emottager edra kreditivbref, erkänner jag eder som Sveriges och Norges ministerresident, och jag hoppas att kejs rdömet Japans och de föreuade rikena Sverige—Norges vänskapliga förhåkande skall ännu mera befästas genom det nitiska sätt, hvarpå ni utan tvifvel skall komma att utöfva eder befattning. Kejsaren, som vid tillfället var iklädd en röd och hvit sidendrägt, är af ett ganska fördelaktigt utseende. Han är icke stor till växten, men inlägger mycken värdighet i sitt uppträdande. Hans ansigte är långlagdt, ögon och hy mörka. Hans uttryck vittnar om synnerlig intelligens. Hvilket utmärkt emottagande kom hr van der Hoeven till del, inses deraf, att det aldrig förr inträffat att kejsaren sjelf muntligen besvarat ett tal, hållet af en fremmande minister, hvilken formalitet hittillt uppfyllts af Sandjo Oudaidjin, förste utrikes-minister eller snarare rikskansler, som vid denna audiens stod vid tronens högra sida, under det att de öfriga stordignitärerna stodo i bakgrunden af salen. Efter audiensens slut serverades för minister-residenten i Taikouns fordna sommarpalats en utsökt måltid, tillagad på europeiskt sätt. Under middagen föreslog utrikesministern konung Carl XV:s skål, hvarpå minister-residenten svarade med att föreslå Mikadons.