Dagens Nyheter – 24 februari 1872, sida 2

slut: Jag anhåller att öfversten skyddar sina officerare, och till O. under uppträdet: du har förfördelat förut en ryttmästare vid Smålands husarer, du gör det ej mer ostraifadt; hvarpå C. svarat: Akta dig, annars klår jag dig, likasom : den andre. Bataljonsläikaren W. att han hört C. yttra en hotelse om stryk; men kunde ej säga mot hvem den var riktad. Komministern Rundqvist: att han intet hade i sjelfva hufvudsaken att upplysa. Emot slutet af middagen hade han närmat sig ryttmästar L., hvarvid han först sett denne skynda ett par steg framåt och derefter bege sig till öfverste T. Han hade dock icke hört hvad L. sade till T., utan blott observerat att T. smålog under samtalet, hvadan han icke hade ens aning om, att något obehagligt passerat. Vittnesersiättningarne, som uppgingo till något öfver 40 rår, förklarade sig ryttmiästar Is. icke hafva något emot. Dessa penningar skänktes af vittnena till hvar sitt välgörande ändamål; Slutligen begärde L. att få uppliäsa sitt slutpåstående, kvilket, efter en af kapten OC. gjord invändning, bifölls. Det föreföll dervid temligen besynnerligt, att rittens ordförande borgmistar Holm, innan L. började uppläsningen, vinde sig till allmänna åklagaren och uppmanade honom, att göra sin skyldighet, i händelse det i L:s slutpåstående skulle finnas något, som icke hörde till målet. I sist omförmälda påstående, der L. uttalar sitt ogillande af de Camps handlingssiätt och omniimner, att han (L.) genom sin skrifvelse till generalbefilhafvaren hoppats att saken skulle i tysthet blifvit bilagd, yrkar han ansvar på C. enligt strafflagens strängaste bestimmelse i förevarande fall. klagaren yrkade efter påståendets uppläsning ansvar å L. för sakers inblandning som ej till målet börde De betraktelser, hvartill man föranledes af hela denna sak, äro bedröfliga nog. Öfverste T. ir en i allo aktningsvärd och god person och den som personligen kilnner ryttmistar L., vet att han i sitt enskilda lif utöfvat och utöfvar handlingar, viltnande om en riddersmans sinnelag, och förtjenta af aktning, på samma gång som han, i likhet med öfverste T., uppträder med hållningen af en gentleman, van vid det finaste societetslif. Emellan dessa tvenne personer råder emellertid en antagonism, som då och då ger sig luft. Vi vilja ej klandra öfverste T—s senaste åtgärd att arrestera äfven L., då T. dervid säkert följt sin öfvertygelse om lagens rätta tolkning; men hvad vi beklaga ir, att en officer, han må vara aldrig så gammal, kan för det ringaste utom tjensten kommenderas i arrest, äfven om han är denimest oförvitlige och, utan att ofredas, inom societetslifvet intager ett gentlemannalikt uppförande. Det hir ofvan repeterade målet öfverlits af begge parterna till rättens afgörande och resolverade denna att utslag kommer om 14 dagar att afkunnas. :