Dagens Nyheter – 24 februari 1872, sida 2

rran det milltara omradet. Vid rådstutvurätten i Ekesjö förekom sistlidne måndag ett mål mellan ryttmästaren vid Smålands husarregemente W. Liljenstolpe och kaptenen vid Smålands grenadierbataljon de Camps, för hvilket vi här nedan närmare vilja redogöra. Först likväl några ord om anledningen till detta mål. För ett par veckor sedan hölls i staden E. en middag för ett större antal personer, dervid äfven ryttmästar L. och kapten OC. voro närvarande. Under loppet af middagen blef L. förfördelad af C., och då detta tilldrog sig blott ett par tre steg ifrån det stillle, der L—s chef, öfverste Taube, stod, ansåg L. sig böra niimna några ord om saken till honom. Hela uppträdet väckte vid tilltället icke något vidare uppseende och det var blott få af de i rummet befintliga personerna, som observerade det. Några dagar derefter öfverraskades man af underrättelsen om, alt icke blott kapten OC. utan äfven ryttmästar L. blifvit af öfverste T., i egenskap af t. f. generalbefälhafvare i andra distriktet, ålagde fyra dazars arrest på egna rum. Ryttmästar L. ansåg sig orittvist behandlad genom arresten, hvilken enligt officiel skrifvelse till hans chefsembete ådömts honom med stöd af 14 7 kap. af strafflagen för krigsmakten, och då han, när saken drogs inför generalbeftilhafvaren, begärde krigsritt derom, ifall OC. ej ville bedja om ursäkt, men krigsrätt vägrades bonom, så lär han hafva beslutit att draza det hela inför civil rätt, för att derigenom få ett stöd för de besvär han lär imna öfver arresten anföra. Till följd häraf förekom det omförmilda målet inför Ekesjö rådhusrätt. L:s stämning innehöll att han blifvit af C. trampad på foten och derefter hotad med stryk. Dessutom upplyste han muntligen inför rätten, att han, före det i stämningen omförmilda, hört kapten OC. fråga löjtnant, I. Taube, huru denne, som samtalat kort förut med L., kunde iullåta sig något sådant, hvarpå löjtnant T. svarat, att ban gjorde det af samma skäl som han ansåg sig kunna tala med Kapten C. påstol i den berittelse han inför rätten aflade om förloppet, att han, genast efter det han trampat L., bedt om ursäkt derför. Det sistnämda förnekades af L., hvilken tvärtom påstod att O., förebrådd för sitt beteende, skulle svarat ungefärligen så: Vill du att jag skall trampa dig en gång till! Målets behandling inför ritten börjades med stiimningens uppläsande, hvarefter C. anmodades art yttra sig. Sedan OC. erkänt såväl trampningen som hotet om stryk, hemstillde riättens ordförande till L., om ej denne ville afstå från att höra vittnen. Då emellertid L. påyrkade vittnenas hörande, framkallades dessa till bordet. De voro: öfversten Taube, regementsläkaren D:son Aschan, bataijonsläkaren Wiborgh och komminister Rundqvist. Som öfverste T. förklarade sig jäfvig, på den grund att han förut dömt i saken, resolverudes att han ej kunde som vittne höras, De öfrige afgåfvo följande vittnesmål. Regementsläkauren A.: att han hört tvenne yttranden, nemligen två af L. och ewt al C. — L. skulle hafva sagt till öfverste I. efter upptriädets FI STENEN ENE SEE SEE FNS AA CT SYRE SV GUNOT GEES I