Dagens Nyheter – 23 februari 1872, sida 2

Björnstjerne-Björnson har nyligen varit föremål för en festlig hyllning af ett större antal af sina landsmän, (fertalet bönder), som på Hamar gaf en hedersmiddag för honom, till hvilken så många deltagare från Hedemarken och Österdalen infunnit sig, som kunde få plats i Victoriahotellets salong, hvilken blifvit för tillfället rikt smyckad med kransar och byster och alla de emblemer, som i någon mån kunde angifva betydelzen af den fest, man anordnat för landets yppersta skald i våra dagar och det norska folkets trofaste vapendragare. Man såg sålunda på ena sidan af salens bakgrund Idun, forntidens föryngrande gudinna, hvilkens äpplen, som bekant, hade den gudomliga egenskapen att kunna förnya lifvet och åter gjuta ungdomsmod, hopp och lefnadslust in i det skröpliga och föråldrade slägtet, och å andra sidan Heimdal, Valhalls vaksamme väktare, som alltid troget stod på sin post och väckte kämparne, när stora händelser stundade. — Välkomstskålen för hedersgästen föreslogs af O. Hjelmstad, som tolkade den skuld, hvari norska folket stod till Björnsson. Denne svarade med ett af de liflgaste bifallsrop ofta afbrutet tal, hvari han, bland annat, framhöll hvilka goda tecken det alltid varit, när folket sjelft begynt att deltaga i allmänna angelägenheter, att bedöma och känna gemensamt ansvar med sina män, med dem, som arbeta för och bland detsamma och uppträda som dess försvarare. 4Då visar det sig först, att folket af hela sin själ vill deltaga i arbetet, och emsamt genom denna omständighet få hvarje fosterländsk handling och sträfvan, de må vara mindre eller större, sin rätta stora vigt och betydelse. Ensart derigenom kan också nationen af sina män skörda fullt gagn, hvilket aldrig inträffar så länge folket tillåter några få att å sina vägnar uppträda som ofelbare domare och förmyndare. Det fanns i Norge en sådan man, på hvilken han i förbigående ville hänleda de närvarandes tankar och hvilken han önskade att Norges bönder oftare än hittills måtte möta ansigte mot ansigte och skänka litet kärlek, emedan