Dagens Nyheter – 20 februari 1872, sida 1

läsare veta hvad en riksrätt vill säga. Der sitta i högtidlig halfkrets presidenten i konungens och rikes Svea hofrätt, presidenterna i alla rikets kollegier, fyra af de äldsta justitieråden, högste befälhafvarne öfver deihufvudstaden förlagda landtoch sjötrupperna, två af de äldsta råden i Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier. Inför desse vördnadsvärde gamle, som ni för det djupare intryckets skull må tänka ek prydde med sida hvita skägg och 3ittande på mossiga domarestenar i en susande offerlund, framleda två ointelligente och oförsynte bönder den stackars svaranden, som ställer sig på de anklagades plats, tåligt bidande sitt öde. Från andra sidan ser man den oblidkeligt stränge offentlige åklagaren, justitieombudsmannen Eröman, skrida fram till domareringen med ett i runor skuret exemplar af grundlagen under armen, Rundt omkring på tingsvallen stå i mulnaa hopar rikets odalmän, rustoch rothållare, skakande fädrens spjut och yrkande på den åtalades fällande. På afstånd ses konungens hirdmän och det talrika skrifvardömet (byråkratien), varkunnande sig öfver en tid, hvars ondska gått der hän, att man kunnat inkalla en så högtidlig domstol för att skaffa rätt åt en hop bönder. Men hvarför frammana så dystra syner? Talar man med sådane riksdagsmän, som pläga vara väl underrättade, hål!a de för sannolikt, att konstitutionsutskottet ännu icke förehaft till handläggning general Abelins förordning af — om jag minnes rätt — den 9 november, om nedsättning af den ålder för rekryt vid indelt regemente, som hittills varit gällande. Medgifvas måste dock, att deras pannor lägga sig i något mörka rynkor, när talet faller på denna sak, Det kan icke öfverensstämma med andan af ett hederligt kontrakt, säga många bland dem, att den ena kontrahenten efter eget skön tolkar en af hufvudgrunderna i ett kontrakt derhän, att han kan lägga snart sagdt hvilken börda honom lyster på den andre kontrahentens axlar. Det måste, tillägga de, blifva ett slut på detta godtyckliga förordningsväsen, som bryter ej blott mot knektekontraktets, utan ack mot grundlagens bokstaf och anda, ty 80 2 i Regeringsformen stadgar uttryckligen, att knektekontrakternas hufvudgrunder, till hvilka grunden för rekryts godkännande otvifvelaktigt hör, skola orubbade vara, intill dess konungen och riksdagen finna nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra. Br brefskrifvare tror, att han icke misstager sig, om han påstår, att folkpartiet i andra kammarep ställt sig detta mål allvarligt för ögat. Vägen, på hvilken man ämnar hinna det, känner jag icke; men säkert är, att om det kan uppnås utan allt för mycket bråk, så ser man det helst. Den storartade apparaten af en riksrätt kan vara god att i värsta nödfall ha till hands, men icke tänker man framdraga honom i brådbrasko, för att fägna en viss sensationssökande publik med en teatereffekt eller gifva de ministeriella bladen i Stockholm tillfälle att fläta tårdränkta lagrar kring den panna, ur hvilken tramgick det välmenta och med stor flit utarbetade, men säkerligen hvarken rättvisa eller ur försvarets synpunkt tillfredsställande förslag till härväsendets omdaning, som urtima riksdagen förkastade.