Dagens Nyheter – 19 februari 1872, sida 2

—200 tigande hand i hand vid bordet, hvarpå fyrpannan stod. Marie böjde sig ned öfver denna och blåste på kolen, som häraf lifligt uppflammade. De sprakade och utsände gång efter annan gnistor, som blandade sig med de höga, tjocka rökpelare, hvilka nu långsamt och högtidligt uppstego. En skådespelare och hans hustru. Askanio, den utmärkte aktören, den furstliga hofteaterns mest framstående talent, gick med häftiga steg fram och tillbaka i rummet, och hans vilda, rullande ögon, hans darrande läppar, de förbannelser, som han då och då lät undfalla sig, vivtnade om den lifliga vrede som fyllde hans bröst. Att se honom sådan, att se huru hans ansigte lågade af raseri, huru han med hotande min knöt handen och sträckte den mot himmelen, för att sedan åter låta den nedfalla mot sitt breda, höghvälfda bröst, ett slag som påminde om hammarens mot städet, att se honom sådan skulle ha framkallat förskräckelse hos den starkaste man, den minst medlidsamma främling, och en och hvar skulle ha funnit rådligast att hålla sig på så långt afstånd som möjligt från denne titan, som slungade sina åskviggar. Men den unga qvinna, som satt der på