Dagens Nyheter – 16 februari 1872, sida 3

Srejtadd. —I, Riktigt! Skall snart blifva infördt. Tölommarn. O, qvinna, qvinna! Frithiof sade. Jag-gaf min blomma triigen ang — hon stod så veck på böjlig stängel — ej högre sillhet för mig fanns: hon var en bild af hoppets engel. Men den, som blott är täck och skön, ger aldrig trohet trohets lön. N Åt hennes oskuld och behag jag, dåre, gladde mig så ofta, och blott för mig — så trodde jag — dess balsam ånga skulle dofta. Men den, som blott är täck oeh skön, ger aldrig trohet trohets lön, En dag jag kom, i boppet glad, att hos min blomma mig försona med lifvets eorg... Men se — ett blad var fallet då ur hennes krona. Ack, den, som blott är täck och skön, ger aldrig trohet irohets lön! En fjärilspritt, som älskogsvarm fått fritt sin fladderlågsa nira, låg domnad vid min engels harm... Men jag gick bort med denna lära att den, som blott ir tick och skön, ger aldrig trohet trohets lön. C—n. we es RE ga