Dagens Nyheter – 15 februari 1872, sida 2

bero af honom, om vi skola befrias från tjenstgöring under sommarmånaderna, utan att aflöningen förminskas, äfvensom om vi skola erhålla det lönetillägg eller den årliga gratifikation, hvarom vi ämna göra framställning hos regeringen. Ni inse alltså, mina vänner, huru lyckligt det vore, om händelsevis våra egna fördelar ginge hand i hand med konstens intressen och vi kunde tillerkänna geheimerådets son priset. — Ja, det vore verkligen i högsta grad önskligt, mumlade en af professorerna. — Jag anser det nästan nödvändigt att så sker, tillade en annan. — Vi skulle derigenom bespara oss många obehag och besvär, hviskade den tredje. Tänk, vi skulle redan under detta års sommar kunna slippa alla tjensteåligganden. — Vet ni, hvilken af dessa grupper är unge Ziehs verk? frågade den fjerde. — Jag vet det ännu inte, svarade professor Etterbach; men det är mycket lätt att komma underfund dermed. Geheimerådet von Zieh skall nemligen först och med mycken bestämdhet uttala sig mot sin sons arbete. Som en annan Brutus, skall han fälla en sträng dom öfver sin son, för att bevisa sin opartiskhet, — Och geheimerådet skall yttra sig före någon af oss andra. Vi få såledos genast erfara hvilket arbete är hans sons, mumlade