Dagens Nyheter – 15 februari 1872, sida 2

blef emellertid vid första ransakningstillfället af rådhusrätten frigifven. Kärande-ombudet, som äskade utredning derom huruvida icke Kant i allmänhet misshandlar hos honom till polisförhör anställda personer och dervid betjenar sig af ofvan antydda tillhygge, men förutsäg att hans hufvudman såsom enskild particke vore berättigad höra vittnen öfver annat våld än honom sjelt öfvergått, yrkade att ransakningsprotokollerna i mälet måtte till justitekansleren insändas, på det allmän äklagare måtte förordnas, hvilken i egenskap af publik aktor voro berättigad härutinnan äska utredning. Med bifall till detta yrkande uppsköts ransakningen på 4 veckor, och blifva emellertid protokollen i målet genom rådhusrättens försorg under tiden till justitiekansleren insända. sedan protokollsjustering i dag ätta dagar inför rätten egt rum. Ett gif akt för tjenstehjon. Drängen OC. V. Wiman i Fogelsunda bade till häradsrätten instämt sin förre husbonde, arrendatorn J. Eriksson i Benhamra, med yrkande dels om ansvar å denne, för det han skulle olofligen skilt W. ur tjensten, dels att utbekomma hela lönen jemte kost under den aftalade tjenstetiden. Under rättegången blef deremot till fulo styrkt, att W., som blifvit af E. lagligen städslad i tjenst under 1 år från den 24 oktober 1870 mot lön af 80 rdr, utan begärdt och erhållet tillstånd lemnat tjensten, förrän tjenstetiden varit ute, hvarför W. dömdes att återbära städjepenningen och hvad han af lönen uppburit, böta hälften af den betingade lönen samt ersätta kostnaderna i målet. W:s kostnader för denna process uppgå till omkring 75 rdr.