Dagens Nyheter – 12 februari 1872, sida 2

staren ÅA. P. Blom i Arboga en silfverpokal såsom belöning för väl arbetade möbler. (V. L. T.) Professor Svedelii föreläsRingar. Den tredje och sista af dessa föreläsningar hölls i lördags å stora börssalen inför en publik, som var — om möjligt i anseende till utrymmet — ännu talrikare än vid de tvenne föregående. Skildringen af Maria Stuarts ställning såsom en medelpunkt för tidehvarfvets stora strid fortsattes. Föreläsaren redogjorde för den Babingtonska komplotten, den sista som anstiftades till den fångna Marias befrielse, och hvilken derjemte hade till hufvudsakligt syftemål drottning Elisabeths afdagatagande. Först sedaa Elisabeth fått kännedom om denna sammansvärjning, hvilken, redan i sin början upptäckt af hennes vaksamma ministrar, derefter genom. ett fint anordnadt spionerisystem — hvartill hörde användandet af tvenne skickliga herrar, en som förstod att tyda chiffer och en som kunde konsten att öppna och åter tillsluta förseglade bref, utan att det sedan syntes att de varit öppnade — af samma ministrar följdes med uppmärksamhet under hela sin utveckling, och hvilken sammansvärjnings ändamål Maria Stuart i ett bref till Babington förklarat sig gilla, först efter erhållen kännedom härom kunde Elisabeth förmå sig att ställa Cförre konungens af Skotland Jakob V:s: dotter inför en engelsk brottmålsdomstol, som dömde henne till döden, oaktadt hon förnekade att hon skrifvit brefvet till Babington, hvilket också endast fanns i afskrift, emedan originalet, efter att ha undergått vederbörlig behandling af de två förutnämnda skickliga herrarne, blifvit ordentligt tillstäldt adressaten, hvilken förmodligen förstört detsamma, Nu framställde sig frågan om Marias skuld eller oskuld till besvarande af föreläsaren, som också noga skärskådade de befintliga bevisen och san: nolikheterna för och emot den olyckliga drottningen. Flera vittnen intygade hennes brottslighet, och om man härtill lägger afskriften af hennes bref, som dock kan vara annorlunda lydande än originalet, så fordras åtminstone ett mycket stort förtroende till hennes egen sanningskärlek för att anse henne oskyldig. Föredragets sednare afdelning handlade om Elisabeths dröjsmål att låta verkställa dödsdomen samt orsakerna dertill. Elisabeth ville att Maria Stuart skulle dö, men hon ville icke inför verlden vara den som lät döda henne. Hon skulle helst. ha. sett att Maria utan hennes vetskap blifvit afdagatagen i sitt fängelse; emellertid undertecknade hon till sist en fullmakt för vederbörande att verkställa afrättningen, hvilket också skedde. Men knappt hade hon fått underrättelse härom, förrän hon råkade i den största förbittring, och hennes onåd: drabbade såväl ministern Barrun tanusoKTELerare VuUVvisoOn, hvilken: södnare fick genom fängelse och höga böter umgälla att han låtit bringa till utförande hvad han väl visste vara sin drottnings innerligaste önskan. Davison hade flera gånger efter afrättningsfullmaktens underskrifvande bedt Elisabeth om direkta förhållningsorder, men alltid fått dunkla svar; sedan påstod hon att det alltid hade varit hennes mening att domen skulle verkställas först i händelse af uppror eller en främmande till Marias förmån utrustad krigsmakts landstigning i England. Sålunda sökte Elisabeth inför samtid och efterverld framställa sig såsom den der mot sin egen vilja varit vållande till sin fiendes aflifvande. Hvad Maria Stuart angår, gick hon med lugn och värdighet döden till mötes, hon hade aldrig visat sig större än i sina sista stunder, och då hon dog, var det icke blott ett menniskolif som slocknade, utan ett tidehvarf som nedsteg i sin graf. Lärarne och lärarinnorna vid flera af Stockholms folkskolor hafva hvar å sitt håll beslutat sig för att en gång hvarje månad komma tillsammans till en liten enkel kollation, der de i ostördt lugn och kamratlik vänskap under intagande af några frufrigskningsar uthvtas tankar anh av