Dagens Nyheter – 9 februari 1872, sida 1

25.000. Journal de la Meurthe et des Vosges har på några dagar insamlat öfver 184.000 fres. Staden Nancys bidrag uppgår nu till nära millionen, En korrespondent från Paris till en ansedd engelsk tidning berättar: Femte krigsrätten, 1 hvilken öfverste Aubert är ordförande, har nyss gifvit est upprörande exempel på ofördragsamheten i Versailles, om hvilket jag icke tvekar att säga, att det har bra mycket tycke med otillständig förföljelse. En juris studiosug vid namn Lebeau mottog den 19 mars 1871 redaktörskapet af kommunens officiela tidning, hvilken, sedan kommunen satt sig i besittning af tryckeriet och dit reqvirerat arbetspersonalen, utzom med allt utseende af att vara den lagliga regeringens organ. Lebeau var icko tillräckligt kommunalist för sin plats och efter fyra dagars tjenstgöring afsattes han och kastades i fängelse. Hana lyckades dock fly derifrån och hade sedan ingenting vidare med kommunen att skaffa. Den 30 juni, långt etter det Paris eröfriog af Versailles-armån med Ducatels tillhjelp, häktades Lebeau på grund af att han varit chef för kommunens officiela tidning. Han fördes till Versailles, men frigafs efter en mycket grundlig varning, då åklagaren icke fann sig föranlåten att på honom yrka något ansvar. Men regeringens an klagande englar, personer, hvilkas intresse föranlåter dem att tillämpa den gamla regeln att hvarje domstols pligt är att så mycket gom möjligt utsträcka sin domvärjo, hafva nyligen fått hr Lebeau häktad ånyo, nu anklagad för att i sina artiklar i kommunens officiela tidning ha uppmanat tillinbördes krig och regeringens öfverändakastande. Hr Floque, representant för Paris, som jemte Millidre, Lockroy och många andra afsade sig representantkallet då Versailles vägrade underhandla med Paris, erinrade förgäfves om att den till. talade redan var frikänd. Domstolen blygdes ej att döma Lebeau till det värsta näst dödsstraff, d. v. s. deportation till någon befästad plats, Det är verkligen hög tid på, att man så pass mycket erkänner det stora och outplånliga faktum att kommunen regerat i Paris, att man icke antastar personer, hvilka icke gjort sig saker till mord eller stöld, utan endast begått det misstaget att ställa sig på den tappande sidan i ett inbördes krig. I Tyskland uppträder Bismarck allt bestämdare mot ultramontanerna, och haus blad: Nordd. allg, Zeit. säger, att ultramontanismen stört det nya rikets lugn och börjat strid med regeringen vid en tid, då regeringen veterligen befann sig i fall erdrägt med Rom och kyrkan. Det är ej kyrkan och kristendomen, som finna sig hotade; staten skall utträda ur kampen med full höghet och häfda rättvisan äfven gentemot sina trogna katolska undersåter. Men han skall omöjliggöra hvarje ultramontant iogrepp i statsrätten.