Dagens Nyheter – 8 februari 1872, sida 1

— .n——— ——-— — — —.———— —— ! — — landet, vunnit några större sympatier än det nu, befintliga kabinettet, såvida man ej ville tänka sig det omöjliga, eller att hr Henning Hamiton skulle blifvit benägen att draga ut konseqvenserna af det De Geerska representationsförslaget. För vår del tro vi att han i den vägen skulle hafva stor lust att spela rollen af den ungerska hästtämjaren, om hvilken det berättas att han lät sina hästar i fullt språng fara ända till branten af bråddjupet, men då förmådde med ens föra dem i alldeles motsatt riktning. Vi frukta ej hvad intelligensen anser för det nya statsskickets bråddjup ; men betvifla att vare sig den ene eller den andre af våra statsmän förmår hejda statsvagnen på dess väg deråt. Faran är, enligt vårt förmenande, endast den att vederbörande4 genom sin envishet att ej leda vagnen åt det rätta hållet förer den i en sådan ställning att den rullar dit af sin egen fart, i hvilket fall det torde komma att gå för fort. Häri ligger en stor fara — en fara som visserligen icke undvikes derigenom att man söker förkättra och håna de enda hästar som ega tillräckligt både lugn och styrka för att förmå draga vagnen så som sig bör, om också deras egna krakar ännu befinnas vara något oöfvade. Verkligheten och tillämpningen af dessa bilder ligga temligen nära, och vi förmoda att det ej skall dröja länge förrän litet hvar inser att det numera ej är fråga om hvem som på ett mer eller mindre lyckadt sätt kan göra sin person behaglig, utan att det gäller hvem eller hvilka som hafva mod att med öppen blick för både faran och fördelen genomfora de principer till hvilka 1865 lades grund och i hvilkas främsta rum ställer sig afskaffandet af vårt tunga beskattningsväsende med dess attiralj af indelningsverk, grundskatter m. m.