Wikingalif. I förgångna veckan på sjelfva Thors dag kommo sunnan trån Sotenäs tappre vikingar med tremastade skepp och gjorde holmgång, Glashus krossades och fla skor tömdes, tågstumpar svängdes, och härskri höjdes, och alle stridslystne Strömstadsmän jemte många skådelystna Strömstadsqvinnor samlades vid hamnen, Och det blef en kamp utan like: skällsord och stenar slungades, käppar brötos mot ryggtaflor, tågstumpar sletos till drefmat, Slutligen kom förstärkning af tappre murare och timmermän, och polisen ilade Strömstadspojkarne till bjelp. Vikingarne, tillbakadrifne ombord å sina fartyg, funno sig då underlägsne, kapade landfästena, hissade seglen och skulle begifva sig åter till gsjös — men en murares kraftiga armar tillbäkahöllo anförarens skepp, och derigenom drogos äfven de öfriga drakarne åter till land, hvarefter en ny förbittrad strid uppstod. Ändtligen blåstes, eller kanske ropades, på vapenstillestånd, striden slutade och — om de stridande å ömse sidor sedan svuro fostbrödralag, det vet ej Strömstads tidning. Följande kulturbild meddelas af Ölandsbladet i Borgholm: Slagsmål och oväsen uppstodoilördags afton kl. 8 å 9 å storgatan härstädes mellan af svenska nektarn ankomna landtboer och några af stadens arbetare, hvilket, sedan landtboerne knallat sig ur staden, slutade utan att ordningens upprätthållare behöfde anlitas, .Knif eller dylika vapen begagnades ej. Missöde. I en gård, belägen midt emot St Petri kyrka i Malmö, inträffade i måndags den ovanliga händelsen, att då en piga gick ned i källaren för att hemta något, gaf plötsligen marken vika, hvarvid hon till hälften nedstörtade i en brunn, men lyckades dock hålla sig så pass uppe, att hon slapp att göra resan ned i det mörka djupet. Ingen på stället visste, att i källaren fanns någon brunn, helst densamma var väl betäckt. Ohyggligt våld. Natten till sistlidne söndag lärer ett sådant ha timat vid Simonstorps gästgifvaregård i Östergötland i det att en pumpare, anställd vid Simonstorps station, under tvist med en annan karl af denne erhållit ett svårt knifstygn i ryggen samt derefter, då det antogs att de åter voro sams, ett svårt hugg i låret. Detta hugg, som falskt utdelades, var ämnadt åt någon annan kroppsdel, men då det afvärjdes, halkade knifvea med sistnämda påföljd. Mormoner grassera i Hudiksvall. Ir Bergströms populära föreläsning föredrogs i söndags å Norrköpings stora teater af hr Österberg, som då der gaf en soar, j n duger vadmalströjan. En del af allmogen, i synnerhet den i skogsbygden boende, håller sig ännu till och värderar det vadmal, som deras hustrur eller döttrar med egna flitiga händer väfva. I förliden vecka t. ex. inDlemnades till den i Mariestad boende färgaren öfver 200 stycken vadmal till färgning och beredning. Detta är glädjande och påminner om hvad en ärlig svensk bonde för nägra år sedan sjöng: Af franna kläder andra sig med ringa skäl förnöja: Den hjord, jag föder, skänker mig min ringa vadmalströja; men den är hel och ren och varm och väfd utaf min dotters arm. Kär är mig denna tröja. Den ryktbare Lullier, hvilken en kort tid tjenade kommunen såsom general och dertör blef dömd till döden, hvilken dom sedan mildrades till fästning, fick såsom en särskild gunst tillstånd att uttjena sitt straff i centralfängelset i Clairvauxz, dit han för ett par dagar sedan flyttades från Versailles. Under vägen giorde han ett förtvifladt försök att fly. Han satt länge så lugn och till utseendet likgiltig i jernvägsvagnen, att de tre vaktarne ansågo sitt åliggande såsom en blott och bar formalitet. Men då farten -saktades innan man kom till sista stationen före Clairvaux, öppnade Lullier plötsligt dörren och hoppade ned på banken, Ehuru farligt hoppet var, töljde honom dock genast en af polismännen. Fången stred manliga och lyckades komma lös en gång, men fasttogs slutligen åter, Att Lullier är ett brushufvud visar hela hans bana, och detta hans sista vanvettiga försök är ett annat bevis derpå. Hristina Nilssom, Londontidningen Daily Telegraph för den 2 februari meddelar, att enligt ny öfverenskommelse Kristina Nilsson skall afresa från Newyork den ka Jiang