Dagens Nyheter – 6 februari 1872, sida 2

skeppsskrof af trä. ....s... . 30 fr. pr ton, , trä och jern . . . 50 s jorn. ...:...,. 60 Dessa afgifter ega dock ingen tillamplighet på utländska fartyg, hvilkas inköp före publikationen af denna lag kan styrkas med autentiska dokument af bestämdt angifvet datum, Art. 6. Fartyg af alla flaggor, kommande från utlandet eller från franska besttlnin ar och kolonier, fullständigt eller endast delvis lastade, hafva att vidkännas en broafgift af följande RR Sh ton: Från europeiska länder eller Medelhafshamnar 50 ct; Från alla länder 1 fr. För den händelse flere hamnar anlöpas under samma resa, beräknas afgiften från den först angjorda hamnen. Art. 7. Art. 1, 3 och 5 i lägen af den 19 maj 1866 upphäfvas, Huruvida dessa lagbestämmelser, som naturligen tillkommit för att skydda och befordra den franska handeln och sjöfarten och landets skeppsbyggeri, verkligen äro af natur att uppfylla dessa förväntningar, synes icke rätt klart, då man lätt kan finna att en del af artiklarne måste vara skäligen kraftlösa. Detta bör väl i synnerhet kunna sägas om den tilläggstull, som bestämmes i första art. för utländska fartyg. Franska handelsministern har nämligen sjelf under debatten konstaterat, att handelsfördraget mellan Frankrike och Österrike förbjuder sådana tilläggs afgifter för österrikiska fartyg. Då nu detta fördrag eger gällande kraft till år 1877, och de öfriga nationer, sem ingått handelstraktater med Frankrike, nämligen: Spanien, Brasilien, Nordamerika, England, Danmark, Ryssland, Peru, Italien, Tyska tullföreningen, Sverige och Norge, Hansestäderna, Mecklenburg, Nederländerna, Portugal och Kyrkostaten (vi anföra dem efter fördragenas datum) alla ega en klausul som bestämmer, att de skola i dylikt hänseende vara likställiga med de mest gynnade nationer, synes nästan tvifvelaktigt, huruvida denna artikel blifver af någon effekt, då afgiften endast skulle komma att träffa grekiska fartyg. (N. D. A)