Dagens Nyheter – 6 februari 1872, sida 2

Skogens vigt och värde, såsom innefattande våra största växter, endast genom den reningsprocess den, gemensamt dock med alla andra växter i naturen, förehafver, vore redan så stora, att om icke mer än detta kunde derom anföras, det vore bevi3 nog för att icke lättsinnigt med honom förfara; men endast såsom växt betraktad kan skogen, om ej helt och hållet, dock till en del, ersättas af andra växter, ty jordens alstringsförmåga är så stor, att hon alltid, der växtlifvets första botingelser: luft, värme, fuktighet och ljus samt jordmån att växa uti, förefinnes, der öfvergjutes ock jorden af växter, om ock menniskan icke det ringaste befattar sig med odlandet deraf. Men skogen har ännu ett stort ändamål att fylla, nemligen i klimatiskt förhållande och detta synnerligast för vårt land; dock är äfven hos oss undantag der skogens afrödjande, genom landets egna fysiska beskaffenhet, såsom t. ex. i de bördigare delarne af Skåne, motverkar det onda som skogens ut: rotande åstadkommer; men tyvärr skåda vi i de flerstädes förekommande kala ljunghedar och flygsandsfält, der fordom varit yppig skog och rik gräsväxt; att med skogsafrödjningen ock uppstått en jordoch klimatförsämring, som ej utam stora och ihärdiga ansträngningar åter kan upparbetas, så att nyttiga örter för menniskor och djur der kunna framalstras. Många exempel förefinnas på huru, med skogens utrotande å större jordområden, de, ifrån att vara de bördigaste och herrligaste, i alla afseenden blifvit just som förbannade, icke allenast derigenom att trakten blifvit öde, utan ock att menniskor samt djur måst aflägsna sig från densamma, emedan der uppstått osunda dunster, brännande eller isande vindar, allt efter det geografiska läget. Grekland och Italien utgjorde fordom de skönaste länder på jorden, då deras yta till större delen betäckte3 af herrliga skogar och som i Grekland till stor del ansågos vara heliga, hvaribland Dodonas ekskog hade sin särskilda höga betydelse, ty från den talade gudarne; men allt är nu borta och den döfvand2 och förbrännande Sirocco-vinden ströfvar fram öfver slätterna, och på Campagna, det fordna paradisiska Latium, herrskar nu en förpestad luft, som gjort landet nästswn obeboeligt och en stor del af Roms omgifning till ödemark. Spanien företer ock ett varnande exempel hvarthän skogssköfling leder, der det ädla, gamla Castiliens slätter likna Siberiens stepper, Estremadura är nu knappt annat än en ändlös betesmark för fåren, och nu blåser öfver en stor del af dessa fordom så sköna och fruktbara trakter, från norr Gallego, en svidande och bitter nordanvind, under det Solano, en annan vind, medför Afrikas hetta ifrån sydost.t Island, så ofta som ett varnande exempel anfördt, torde utgöra för oss det mest betecknande, då vi veta, att när Isl:nd upptäcktes, funnos der stora skogssträckningar, och idkades der sedan lång tid tillbaka åkerbruk samt boskapsskötsel, men allt från 14:de århundradet är detta, efter det skogarne utrotats, öfvergifvet och endast fårafvel kan bedrifvas; alla försök att åter göra Island skogbärande hafva hittills misslyckats. När vi nu veta och känna att en stor del af vårt land, som ligger under samma polhöjd som Island, eller Vesterbotten, Ångermanland och Jemtland, har en till 4 grader lägre medeltemperatur än Island, hvilket derför har att tacka dels golfströmmen, dels vulkanisk invorkan, 84 toördö denna del af landet och äfven långt söder ut derifrån, för att ej tala om den nordligare delen, blifva, om skogssköflingen blir fulländad, lika beklagansvärdt som Island, och verkningarne derifrån sprida sig långt ner i landet, om ej öfver hela dess yta, Skogen utgör således ett skyddande element, som ej nog kan beaktas och värderas till dess a vigt värde. vad inflytande skogen eger på folkets lyn och karakter samt lefnadsförhällan en, torde hvar och en funnit, som någon tid uppehållit sig å slätten och i skogstrakten, och är dessutom så ofta afhandladt, att det icke torde erfordras mer än att blott påpeka den större liflighet, intelligens samt renlighet, som merändels är till finnandes hos skogstraktens fatSgare befolkning än hos samma klass å slättbragden: ; Man kan således utan öfverdrift säga skrifver biskop C. A. Agardh, att kogsrasa uthuggning utbreder eländet på jorden, och deras närvaro deremot utsträcker den trefnad, som den rize eftersträfvar, ända ned till den fattige. Skogarne utgöra således i sjelfva verket en välgörenhetsanstalt i den aldra största skala, underhållen af naturen.