Dagens Nyheter – 5 februari 1872, sida 2

Handelstidning att, med ledning af Anreps adliga ättartaflor, undersöka trovärdigheten af den vid denna klenod fästade tradition, Han har dervid funnit följande: Elsa Cruus (icke Ebba Cruse) var hofjungfru hos drottning Kristina, och det är ganska troligt att hon haft samma tjenst hos drottning Hedvig Eleonora vid dess första ankomst till Sverige. Hon gifte sig 1654 med friherre Christer (icke Carl) Bonde, men hade med honom ingen dotter, som hette Anna Char-: lotta Bonde, utan testamenterade Säby gods på Aspön, och dermed äfven familjklenoden till sin sonhustru Anna Catrina Bonde, född Wrangel. Denna åter var barnlös och gjorde Säby till fideikommis åt sin äldre brorson Erik Wrangel, hvars efterkommande ännu besitta samma egendom. Men klenodent synes då, jemte annan lösegendom, hafva tillfallit Anna Catrina Bondes yngre brorson Axel Per Wrangel, hvårs sednare hustru Charlotta Beata (icke Ebba) Sparre var (såsom traditionen riktigt förmäler) fröken Wijkmans mormors mormor. Den i ätteledningen nämda Lon Aurore Bååt har icke kunnat i Ättartaflorna återfinnas och hörer förmodligen till diktens område. Ett smycke. Från Berlin skrifves nyligen till en tysk tidning: Maån talar i dessa dagar inom det högre sällskapslifvet mycket om en klenodsamling af sällsynt skönhet och utomordentligt värde, som befinner sig i hofjuveleraren Friedbergs ego. Det är kunglig egendom, hvarom vi ej kunna lemna närmare besked, ehuru man vid första blicken finner, att endast furstliga hufvuden gunnat bära sådana diademer och sådana gnistrande band af briljanter. De otaliga stenarnegs skimmer, de dyrbara perlornas glans, hela det lysande färgspelet bländar ögat. Påfallande är rikedomen på stora stenar. Der äro opaler af den skönaste regnbågfärg, en rubin, hvars djupa, mörkröda färg underbart brytes mot låset af briljanter; en saphir af ovanlig storlek och en smaragd af den renaste saftgrönhet: Ej ringare äro perlornas skönhet, värde och mängd. Aldrig såg man perldroppar af eh älskligare form. Medelpunkten af denna del af samlingen bildar ett bånd af 100 perlor, alla af sälisynt likhet och renaste vatten. Med detta perlband glida 25,000 thaler genom åskådarens hand: Det herrligaste smycket i samlingen är en gördel af briljanter, hvars konstvärde kanske öfverträffar dess materiella pris. Det är denlättaste, ljusaste, smakfullaste väfnad man kan tänka sig. Man föreställe sig en praktfull brässelspets, men äf diamanter! Det är ett mästerverk, som påminner om Benvenuto Cellinis hem och kanske härstammar derifrån. — Det är att tvifla på, alt dessa skatter, sedan de lemnat sin förra egarinnas hand, skola någonsin åter förenas i en hand, och man måste beklaga detta. Dessa perlor och stenar, äf hvilka enhvar sånnolikt har sin historia. skola snart skingras öfver hela verlden. Skada att de ej kunna sammänhållas till wiener-utstiällningen. Det tillägges, efter Tribune, att denna uvelsamling härflyter från ett af de nordiska kungahusen, som öfverlemnat densamma mot en kontant summa af enormt belopp. Den ytterst konstnärliga gördeln, hvartill ett motstycke ej kan i våra dagar förfärdigas, vill den nämde juveleraren öfverlemna till Berlins Gewerbemuseum. : Efterföljansvärdt. I Kristianshavns kommun Ha lärare och lärarinnor vid såväl de offentliga som de enskilda skolorna inrättat en sparkassa för barnen, hvilka deri kunna insätta sina små besparingar. De insatta medlen gvarstå och förräntas tills barnen lemna skolan och blifva då ett välkommet bidrag till inköp af kläder vid den första nattvardsgången och dylikt. Det kan icke gerna vara något tvifvel om, att derigenom hos de unga väckes håg och sinne för sparsamhet och ordning, och denna tidsenliga tanke, som redan förut med framgång blifvit förverkligad i några norska städer, skall, hoppas man, på många ställen vinna efterföljd. Köpenhamns rikedom — på hundar bevisas deraf, att i skatt för dessä djur från ett enda qvarter derstädes i år influtit 8,000 rdr.