Dagens Nyheter – 5 februari 1872, sida 2

väldigade af på en gång ljufva och smärtsamma minnen, gömde sina ansigted i händerna och gräto bittert. : Men för utvandraren ges det ingen hvila, ingen ro, hän får ickö ex gång fid till att egna sina minnen en afskedstår. : Nu rör sig något i käppsäcken, som mannen nyss öppnat, för att taga fram en sak derur, och hvilken hat sedan wuraktlåtit att tillsluta. Nu rör sig också något bäkom detta bananträd, och från andra sidan Hör man ett doft rytande. De olyckliga utvandrarne resa sig hastigt upp. De äro i högsta grad utmattåde, men för dem gifves ingen sömn, ty vildmarkens djur komma för att göra dem besittningen af detta jordstycke stridig. Åter förmärkes samma rörelse i kappsäcken, sammma prasslande ljud ifrån bananträdet. Mannen tar sin yxa och skyndar till det sednare stället, qvinnan springer fram till kappsäcken. Båda uppgifva ett rop af ångest; ty ur kappsäcken framkrälär en orm, och bakom trädet visar sig en tiger. IT döt: ögonblick då Santenio lät insläppa tigern på scenen, märkte han, att en af dekorationerna alldeleg bredvid honom sakta sköts åt sidan. Han reflekterade itks öfver detta, annars skulle han ha undersökt orsaken dertill och i sådant fall upptäckt den unge bildhuggaren, hvilken nu ställt sig tätt invid