Dagens Nyheter – 5 februari 1872, sida 1

LAT -— mellan dessa större växter märktes en oändlig mängd könvolyloer samt frodigt gräs. På aloöbladen och kaktusblommorna vaggales allehanda fåglar med lysande fjädrar, under det att muntra apor hoppade i palmerna. Det. var. en förunderligt skön, öfverraskande syn, som helsades med jubel af publiken. Nu hörde man en piska smälla och en vagn rulla på något afstånd. Ljudet kom närmare och mellan dekorationerna i bakgrunden visade sig ett litet åkdon, som drogs af två stora hundar. Det vac en mycket tarflig kärra, hvaröfver en segelduk, hvilande på tunnband, var spänd. Under denna segelduk hade utvandrarne sin mörka och dystra bostad. Framtill satt en man, hvilkens klädedrägt vittnade om att han slitit mycket ondt, hufvudet var betäckt med en bredskyggig halmhatt, en urblekt silkeshalsduk var lindad om den af solen brynta halsen; en jacka af linne och ett par vida, randiga byxor utgjorde den öfriga beklädnaden. Det enda som i någon mån prydde hans drägt var ett par pistoler, instuckna i gördeln gom han hade om lifvet. Vagnen stannade, och mannen hoppade ned på marken. Han gick fram till sidan af åkdonen och. uppslog segeldukstaket. Då fick man se en blek qvinna, liggande på en bädd af halm, med ögonen till hälften tillslutna, med blåaktiga läppar och sträckande sina händer mot mannen med ett bedjande, förtviflansfullt uttryck.