Dagens Nyheter – 3 februari 1872, sida 2

terna söka verka för att denna del af vårt land må på allt sätt gå framåt. Bolagets aktier lyda å 30 rdr, hvilka, en gång inbetalda, icke förbinda innehafvaren till ytterliga utgift. Välgörenhet. Skeppsredaren C. J. Andersson å Tengrenstorp vid Wenersborg har ökat det välgörenhetskonto, som upptager så många af honom utöfvade handlingar af omtanka och frikostighet mot behöfvande, med ännu en post och den ganska betydande. Han har nemligen på sin 57:de födelsedag den 28 sistlidna Januari till ordföranden i Wenersborgs stadsfullmäktige öfverlemnat en skrift, deri han erbjuder sig att, såsom bidrag till upprättande af ett barnhem i Wenersborg, till staden skänka dels ett honom tillhörigt, å Nabbensbergs egoområde stående tvåvånings trähus, framkördt på torhten för den blifvande barnhemsbyggnaden, och dels en kontant summa af 3,000 rdr. (W. T.) Ljungs säteri, inköpt af tyska kapitalister för att begagnas till hvitbetsodling och sockertillverkniag, har genomgått många öden från år 1582, då det, enligt ännu befintliga gamla handlingar, egdes af en Harald Jönsson och skatteköptes för 450 daler siltvermynt, 16 lod silfver, 6 alnar kläde och 1 t:a salt; men det bestod då också endast af ett enda hemman. Det öfvergick sedan till Hamiltonska slägten, som redan ökade det till 4 hemman och friköpte herregården till säteri. Sedan genomgick det en stor mängd af riddarhusets grefliga slägter såsom arf och eget, nemligen Hornska, Flemmingska, Cruuska och Fersenska, hvilken sistnämda slägt deraf skapade ett fideikommiss. Den olycklige Axel Fersen (mördad den 20 juni 1810) vistades här ofta, bland andra egare inom denna stolta slägt. Derefter tillhörde Ljung den Gyldenstolpeska familjen, till dess att nu våra dagar, praktiska framförallt, ej aktande på forntida häfd och grefliga anor, ämna begagna dess vida områden samt rika tegar och skogar till ett industrielt företag, hvars natur vi redan angifvit. (N. T.) En häst på äfventyr. Förliden tis dag inträffade i en gård vid Östergatan i Ystad att en häst, som skulle spännas för en vagn, blef skrämd och tog språng, då det bar af ut genom porthvalfvet, tvärs öfver gatan in på gården till kasernen, der hästen rusade mot vagnstången till en förspänd landå, hvari suto några barn, med den häftighet att stången sprang af. Hästen, som dervid kastades åt sidan, stannade icke härmed utan for af ner åt kaserngården, gjorde der helt om och rusade tillbaka uppför stentrappan in i kasernen genom en ganska trång ingång; i förstugan fattade posten i betslet för att hejda hästen men släpades med midt igenom kasernen, der han föll på yttre trappan, hvarpå hästen fort satte snedt öfver gatan in i en gård och vidare genom en trång dörr ut på bakgården, der han stötte mot planket och således hejdades, och detta allt utan att hästen skadades eller andra olyckor inträffade. Filipstadsvägen. Filipstads Tidning meddelar i sitt senaste nummer följande pekoralistiska anmälan, hvars apledniog och syfte ej torde vara lätt att utgrunda för andra än tidningens läsare i staden: Filipstads publik, inclusive dess barn och tjenstefolk. ha tre aftnar haft roligt, i det densamma af ett omkringresande sällskap, bestående af tre ersoner. inberäknadt lilla Lotta, som satt under ordet, blifvit trakterad med magiska. gymnastiska, deklamatoriska och dramatiska föreställningar, allt inom den magnifika genren. Men man kan stundom få allt för mycket roligt på en gång — uöjen helt och hållet opåräknade Så inträffade vid sällskapets senaste uppträdande den 24 sistlidne, att då Nr 15 Stolt skulle på tiljan var dramaturgen-, hr S, ingenstädes att finna. Slutligen kom han till rätta, men på ett högst komiskt teatraliskt sätt från ett visst ställe uppburen af hexmästaren hr J., efter att först ha på hans vackra anlete utfört ett antal gymnastiska pro duktioner, hvilket tydligen visades då S. inwädde på scenen och deklamerade: Den sköna dagen på Lappos fält, Ovanligt för scenen var hr 5. särdeles dramatiserad för aftonen att han stundom i sitt Nr 15 Stoltlät helt nonchalant förnimma ett och annat ljudbart Ullrik, till stor förlustelse för de unga fyrar som voro närvarande. Nästa och sista föreställningen var en pantomim, Värdshuset i skogen, i hvilken hr S. tycktes vara hemmastadd ; ty här var han i sanning den mest lifvade laxen. Dagen derpå sammanträffade hr S. med en person, som spefullt yttrade sin förun dran öfver att deklamationen gick så illa. Det är inte så godt att deklamera, svarade 9, -då jag hvarje afton jag uppträder ska bli åderlåtens. Jo jo men, inte så godt må man med skäl medgifva, då den poetiska ädran alltför ofta blir exemplariskt utpumpad på — dramars. Tidningens läsare torde likasom vi anse, att utsättandet af denna artists namn är öfverflödigt. då vi ur Runebergs Nr 15 Stolt, och af hr 5 sjelf deklamerade poem, citera 11:te versen, så lydande: ;Hvad namn i verlden jag fått af prest, Har ingen sig fästat vid; Men fåhund ar man mig kallat mest I hela min lefnads tid.