Dagens Nyheter – 3 februari 1872, sida 2

-— 6 (I lU0ooSÖK längre hade något begär efter det lefvande köttet och det rykande blodet. Det fanns äfven personer som förklarade sig anse omöjligt att Santenio skulle vara nog liberal att bestå sitt lejon en häst till aftonmåltid, endast för att roa publiken, men hvilka likväl inom sig hoppades att han skulle göra det. Repregsentationens andra afdelning lofrvade också att bli särdeles pikant. Man skulle derunder få se europeiska nybyggare i urskogen, omgifna af vilda djur och stridande mot dem, man skulle få seor men och skogsdufvan, tigern, lejonet, panthern m. fl.i fredligt förbund med hvarandra samt midtibland dem menniskan, bekämpande och besegrande dem alla endast genom kraften hos sin blick. Det var en ganska fin publik, som fyllde salongen. Man såg der prinsar af kungliga huset, herrar, tillhörande den högsta aristokratien, och damer ur la haute volege, hvilka, trots sina svaga nerver och känsliga hjertan, kommit för att betrakta detta pikanta och utomordentliga skådespel, fastän man hade anledping förmoda att det skulle bli en smula fasa väckande och blodigt. Ty huru lätt kunde icke lejonet glömma disciplinen och sönderslita amazonen, då hon anföll honom med sin lans, huru lätt kunde icke ormen följa sin diaboliska håg och med gadden såra hennes g:öna, ungdomliga barm, ty han skulle ju slingra sig om hennes kropp likagom lianen slingrar sig om eken; skillnaden var blott den