Dagens Nyheter – 3 februari 1872, sida 1

tryck torde med allt skäl kunna användas på ministörerna De Geer—Bredberg och Adlercreutz— Bredberg. Det förefaller nästan som om hr Bredberg, hvilken är den ende som qvarstått hela tiden ifrån De Geerska ministören af 1865, egentligen skulle vara den som åt densamma gifvit färg på senare tider; och skola vi vara riktigt uppriktiga så tro viej att denna färg, äfven sedan den genom grefve Platens återinträde blifvit uppfriskad, just är af den kolorit, att den står i full öfverensstämmelse med de kulörer, som den nya rep esentationen vill se på samhällets höjder. För vår del äro vi fullt öfvertygade, att det ej kommer att dröja länge förr än den nuvarande representationen ur hittills varande kombinationsoch partibildningar alstrar af sig ett stort och hela landet omfattande parti, som med fullkomlig följdriktighet både. fordrar och genomför hvad som under decemberdagarne 1865 grundlades. Sparsamhet i statsutgifterna, jemnhet i beskattningen, enkelhet i statsförvaltningent m. fl, m. f., af de samhällsvigtiga reformer, som voro omöjliga att genomföra under den gamla representationen, komma nu att skära ut sin egen väg under den nya, och om också de nu tilländalupna åren endast hafva ledt till födslosmärtor och för tillfället något lugn råder, så är det dock alldeles gifvet att detta lugn ej kan räcka: länge och lika gifvet är att hvarje arrangement som provisoriskt kan åstadkommas medelst tillkallandet af den ena eller den andra beskedlighetsmakaren endagst kan uppskjuta, men ej förhindra ett verkligt fullföljande af 1865 års principer. Ingen minister, den må nu tagas från junkerdömet, byråkratien eller landtmannapartiet, kan hålla sig särdeles länge om den ej ärligt och uppriktigt omfattar det nya statsskickets program och leder landet till de enkla och naturliga förhållanden, som det omöjligen kunde få så länge det var i händerna på dessa fyra stånd med hela sitt påhäng af indelningsverk, grundskatter och dylikt som utgjorde förra: generationers palladium, men hvilket vi hoppas för näste generation endast skall förefinnas i historiens verklighet. — Vi skola framdeles vidare belysa detta ämne och visa, att det mindre är fråga om person än om sak och att denna brist på ministerämnen, som nu finnes, är en högst naturlig följd af senare tidens händelser; men att den: ej hindrår landet att gå rakt på målet, som är genomförandet af de resultater, till hvilka år 1865 lades grund.