Dagens Nyheter – 1 februari 1872, sida 2

Ino. Det bergade godset utgöres till största delen af jernvägsmateriel, deribland flera lokomotiv. . Till Marstrand anlände i söndags från Köpenhamn danska dykerikuttern Ida för att fortsätta upptagningan af Inos last, då Skandinavien efter. slutad lossning i Göteborg kommer att återvända till Köpenhamn. Festivitetelokaien å nya stadshuset i Kristianstad invigdes 1 söndags, då der, till firande af konungens namnsdag, gafs stor Bal parå, hvartill voro uttagna omkring 320 biljetter, hvarföratom särskildt blifvit inbjudaa de herrar, som haft uppdraget att ombestyra den vackra lokalens inredning. Störd lustresa. Från Hessleholm har följande lilla trefliga historia blifvit Sydsvenska Dagbladet Snällposten meddelad: En kringvandrande krämare vid namn Jonas Nilsson Berggren, som under några års tid uppes hållit sig i traktenaf Hessleholm och Sösdala, sysselsatt med den aktningsvärda industrien att lura bönder, hade efter långvarig praktik trott sig vara så pass hemmastadd i sitt yrke fatt ban gerna kunde försöka, om det icke ginge lika lätt att lura vällofliga jernvägsstyrelsen. Till den ändan företog han sig att under de mörka qvällarne denna vinter smyga sig upp i någon tom godsvagn på det från Sösdala om aftnarne uppgående extra godståget för att sålunda göra gratisfärder till sin vanliga uppehållsort Hessleholm. Några gånger lyckades han öfver förväntan bra, men i mändags afton råkade han ut för ett mindre angenämt äfventyr, som kunnat hafva ganska allvarsamma följder. På sitt vanliga sätt hade nemligen Jonas praktiserat sig upp i en godsvagn och denna gång äfven medtagit kramlådan. Raklång utsträckt på vagnens botten, fruktade han ingalunda att blifva röjd — men då gick månen fram ur molnen och lät en af bromsarne varseblifva den objudne gästen. Försigtigt signalerade han till en kamrat, och, fastän tåget var i full fart, smögo begge sakta öfver vagnarne för att fånga Jonas, som låg på rygg och fantiserade öfver de fria, irrande stjernorna. All jordisk maklighet kan dock störas. och två par grofva näfvar, som gripa fast i ens strupe äro ett förträftligt väckelsemedel. Troligen erfor Jonas detsamma, ty hastigt vaken vorden, sökte, han med användande af all sin styrka göra sig fri från de näsvisa störarne af hans drömmar och en häftig brottning uppstod på den tomma : godsvagnen i månskenet. Stutligen blef Jonas öfvermannad och måste gifva sig på nåd och onåd. Han hade dock uttröttat sina motståndare, så att de släppte honom lös mot hans på hedersord afgifna löfte att fri villigt medfölja till Hessleholm. Men sinfon bör lita på skräddares ords och inte på krämares eller, ty väl ledig skyndade Jonas att kasta sin krarmlåda i diket och beredde sig ätt sjelf hoppa efter. Detta lyckades dock icke förr än han blifvit segrare i en ny brottning med väktarne, hvilka med knapp nöd undgingo ätt göra honom sällskap på den valliga färden. Genast vid framkomsten till Hessleholm rapporterades förhållandet och en dressin med nägra man utsändes för att söka reda på krämaren, den män trodde sig. skola finna lemästad på samma ställe, der han hoppat ur. Men allt, hvad de funno, var några djupa spår i grusvallen, som visade ätt Jonas med äl: skyndsamhet sökt upp sin kramlåda och sedan stagit till schappens. Troligen har han uppsökt sin fädernebygd, Smålands djupa skogar, för att hålla sig undan, till dess den första stormen gått öfver. Stor fisk. En af de sista dagarne i förra veckan fångades i närheten af Strömstad å backa en flundra, som vägde icke mindre än 10 lispund och 7 skålpund. TJndast hufvudet för sin del var ett riktigt fpundhufvud, ty det vägde öfver 20 skålpund, Flundran säldes å 17 öre pr skålpund. Lefvande fjäörilär na i dagarne fångats på ett par ställen i Östergötland,