Dagens Nyheter – 31 januari 1872, sida 1

Reflektioner. (Insända från: landsorten.) Låtom tanken ett ögonblick hvila vid talmannens i andra kammaren svar å senaste trontaloch deri uttryckta påminnelse om hvad som passerade för 100 år gedan. Antingen skall väl nu denna påminnelse vara en varning celler-en hotelse, men i hvil ketdera fallet som helst, är den icke på sin plats, ty hvad talm. synes åsyfta — att om folketevänner följa. sin fana och underlåta att göra gemensam sak med folkets herrar, man skulle: Ha att befara försök å la Gustaf ITIL för utvidgning af konungamakten är, — ej gerna tänkbart i vårt tidehvarf och. vårt land. Svenska folket har i förflutna tider haft goda hjelpare att lätta dess bördor. Gustaf Wasa den store bjelpte det ifrån påfveväldet och minskade prestmakten, och Carl XI vred makten ur adelns händer: som på senare tider ingen regent synes vilja vara det behjelpligt att afskudda det embetsmannaherravälde som onekligen förefinnes, samt upphäfva de. privilegier, som finnas beträffande jordbeskattning, såhar nu folket sjelf, genom sina lagliga ombud och. med lagliga medel, börjat arbeta för dessa mål, och med detta hopp om framgång, då numera dess röst väger mera i vågskålen, än under ståndsrepresentationens tid. Skulle det gå derhän, att evt försök till kunglig maktutvidgning. gjordes, komme det visserligen ej att aflöpa så lättvindigt som för 100 år sedan, ty oaktadt vår tillstörsta delen: opraktiska undervisning i folkskolorna, har på andra vägar mycken allmänbildning blifvit spridd bland folket, så att detta ingalunda liknar svenskarne under Gustaf III:s tid. Svenska folket har lärt-och sett, att en utvidgad konungamakt aldrig aflöper utan att. landet kastas i krig med andra folk, hvarunder krigarehöfdingens makt ytterlgare ökas och befästes på samma gång som folkets framåtskridande stäckes. Som nu svenska folket nyligen och tydligen: gifvit tillkänna sin obenägenhet för andra krig än för sitt lands försvar, har hvarjo fosterlandsvän grundad anledning att hysa det hoop, att foikete wvärner, Såväl inom som ntom representationen, äro på sin vakt och bevaka lagarnes helgd. P. 8.