Dagens Nyheter – 30 januari 1872, sida 1

oo VW NN Hon afbröts genom en sakta knackning på dörren, och en röst derutanför ropade högt hennes namn. Lothario upplyftade sömnig sitt hufvud och blickade missnöjd mot dörren. — Var stilla, Lothario! sade Marie, smekande honom. Frukta icke, att vi nu skola skiljas från hvarandra för en stund, Hvar jag är, der får du ock vara. Lejonet såg på henne med ett uttryck af ömhet i sina blixtrande ögon och lade sitt hufvud mot hennes axel, dervid viftande med svansen. Santenio vände sig bort, och några hatets och förbannelsens ord kommo öfver hans darrande läppar. Åter bultade man på dörren, och då Marie ropade stig på, inträdde en tjenare för att anmäla, att en herre väntade derute, som ovilkorligen önskade tala med signora Santenio, och som förklarat, att han till hvad pris som helst ämnade genomdrifva sin vilja, äfven om han dervid måste använda våld. Santenio utfor i häftiga ordalag mot denne öfvermodige, som vågade hota signoran under hans tak. Men Marie frågade helt saktmodigt: — Hvad heter herrn? Tjenaren lemnade henne ett visitkort, som han mottagit af den främmande, och hvilket denne befallt honom tillställa signoran. I LIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN. 12.