Dagens Nyheter – 26 januari 1872, sida 2

he kedjas vid en qvinna, som ni icke älskar, och hvilken ni kanske skall hata, om lejonet och tigern en gång upphöra att hålla henne kär. — Det finns ju intet annat medel att besegra denna trollmakt, som ni på ett hemlighetsfullt sätt utöfvar öfver mina djur, intet annat medel att bli fri från den förbannelse, som drabbat mig. Jag måste tvinga er att följa mig från land till land, från stad till stad, för att genom er magiska närbet kunna beherrska lejonet och tigern ... Marie, Marie, ni måste bli min hustru! Han närmade sig henne med passionerad ifver, hans drag voro förvridna af sorg och vrede. Han ville fatta Maries hand, men hon tillät honom icke göra detta. — Hör mig, sade hon högtidligt. Ni bar hos min mor anhållit om min hand, och jag har kommit, för att sjelf svara er. Jag kan aldrig bli er maka, Santenio, ty likasom ni icke älskar mig, så älskar jag ej heller er. Vi böra derför icke smida oss i bejor, utan vi skola fria vandra hand i hand, och vår kärlek, som vi ej kunna skänka hvarandra, skola vi i stället skänka vildmarkens djur. Jag har intet bjerta mer för menniskorna, men jag tror ännu på djuren, och jag, som aldrig hädanefter får kyssa en mans läppar, vill luta mitt hufvud mot lejonets panna och låta hans mahn smeka min kind. Jag vill stanna hos er, Santenio, men icke som er hustru och icke som er älskarinna, utan som er väninna, som