Dagens Nyheter – 26 januari 1872, sida 1

gar sig med en viss häpnad om högsta vederbörande tro sig kunna inbilla allmänheten att det skulle ligga i k. m:ts skön att ej behaga mottaga ofvan antydda deputation eller att ej täckas bifalla dess anhållan. Enligt vanligt plebejiskt språkbruk anses den, till hvilken en anhållan ställes, ock ega makt att densamma afslå, men alla veta att grundlagen ej lemnar k. m:t en sådan maktfullkomlighet och hela uttrycket synes derför blott bibehållas för att dermed slå blå dunster i ögonen på allmänheten — hvilket emellertid är ovärdigt. Obekanta som vi äro med hofspråket och dess ceremoniösa skiftningar, veta vi ej om det skall anses ligga någon högre grad af aktning i de ordalag som begagnas då det gäller första kammaren, men äro starkt böjde att tro det. Det heter nemligen om denna attk. m:t täcktes utnämna till talman hr den och den, men om andra kammaren säges att k. m:t behagade i nåder utnämna des talman. Skall detta månne bland annat betyda att den folk valdx kammaren är i större behof af kungl. nåd än den första, eller att kungl. m:t gerna är villig låta nåden öfverflöda så mycket mer just emot de 112, som i fjol syndade så grufligen; eller är det — nonsens? Om någon nu tycker att dessa anmärkningar röra nog obetydliga och futtiga saker, vilja vi deri gerna instämma under den glada förhoppning att vårt officiela lif snarligen skall bortlägga alla futtigheter. ERNER ROS ERE RES ASA AE KAD KARE