Dagens Nyheter – 26 januari 1872, sida 1

dimensioner än de i verkligheten ega. Öfverdriften här må man icke heller undra på. Om någon borde, framför andra, vara skyldig att personligen försvara sitt fädernesland, så vore det den, som mer än andra åtnjuter det goda fäderneslandet gifver. Väl heter det, att friköpningen afser endast vapenöfningarna under freden; men denna befrielse har dock till följd, att när fäiderneslandet anfalles, den friköpte är till försvaret oduglig. Hemsederna äro icke nu, ej heller krigföringen, såsom fördom, då hvarje man med sin stridsyxa eller sitt svärd genast kunde uppställas möt fienden. Utan förberedande reguliera öfningar duger icke någon till krigare enligt nutidens fordringar. Som sagdt är, den, som främst borde stå med bröstet emot fienden, är genom friköpningen urståndsatt att i likhet med sina obemedlade jemnåriga virna fäderneslandet. Sedan kriget börjat, kan han visserligen vid en depot genomgå rekrytskolan, om sådant medhinnes; men under tiden härjar fienden landet. Dertill kommer, att friköpningen beröfvar beväringen en ej ringa del af den kunskap och odlade tankeförmåga, som företrädesvis tillhöra de bemedlade klasserna. Försvaret förlorar härigenom en väl bebötlig förstärkning af befiälsoch underbefälsämnen, hvarförutom senaste krig har visat huru, äfven i ledet, intelligensen bidrager till segern, men deremot, der den saknas, huru det råa öfvermodet leder till sjelfsvåld, upplösning och nederlag. Mest lider dock institutionen af den motvilja och misstro friköpningssystemet upptänder. Hvad beträffar legningen, som under krigstid nu är medgifven, så är densamma så uppenbart rättsvidrig, att blotta påminnelsen om dess tillvaro torde vara nog för dess utdömande. I ekonomiskt bänseende är det ett fel att på en värnepligtig bekosta krigsdaning, då han, när krig inträffar, får undandraga sig krigstjeosten genom köp af legokarl; i militäriskt hänseende är det ej mindre felaktigt att låta en man gälla för två, då legokarlen för sin egen del ju bör vara skyldig att förevara hem och härd; men ur högre, ur fosterländsk synpunkt är denna aflösning från den personliga skyldigheten att försvara fiädernejorden, detta köpslående om en allmän medbörgerlig pligt, så kränkande för rättskänslan, att samhillet i mer än en riktning demoraliseras. Fäderneslandets högsta intressen fordra häri en ändring. För att nu — i öfverensstimmelse med hvad under föregående riksdagar blifvit yrkadt — komma till en värnepligtslag, som dugliggör landets manliga befolkning för fädernejordens försvar och tillika i nationalkarakteren inpräglar en sann och högsinnad fosterlandskänsla, är första vilkoret att friköpningsoch legningsrättigheten upphäfves. Härmed toges visserligen icke mer iän ett steg framåt, men det vore ett stort och vigtigt steg, som, hvad form armeorganisationen framdeles än erhåller, alltid måste anses vara taget i den rätta riktningen. I enlighet härmed är min vördsamma motion, att riksdagen i und. skrifvelse anhåller: det k. m:t, med upphäfvande af de i förordningarne af den 13 november 1860, angående allmänna beväringen, och den 9 februari 1861, angående allmänna beväringens mönstringar och öfningsmöten, för beviringspligtige medgifna rättigheter till friköpning och l2gning, täcktes i stadgan för allmänaa beväringen gifva sådan föreskrift, att beväringspligtig icke må tillåtas köpa sig fri från vapenöfningarne, ej heller, vare sig under krig eller fred, i sitt ställe annan karl lega. hr RENEE SN SPN E EE IOE