Dagens Nyheter – 25 januari 1872, sida 2

Utgifvaren af tidningen Östgöta Correspon denten har anhållit om plats för följande skrifvelse: Genomläser man det telegram i nr 7 af Östgöta Correspondenten, som omförmälde utnämningen af talemin vid innevarande riksdag, så måste man medgifva, att det, såsom Wi ae betraktadt, förefaller särdeles besynnerligt, Undertecknad medgifver det åtminstone ganska gerna, men får på samma gång förklara, att han ej derutinnan har någon del. Hvar och en bör väl lätt inse, att en hufvudredaktör, äfven om tidningen ej är större än Östgöta Correspondenten, icke kan bearbeta allt, som deri förekommer, understundom ej ens vaka deröfver. Så var äfven fallet med detta telegram. Telegrammets ordalydelse var följande: Förutvar ande kammartalemännenuträmda. Detta telegram utlemnades till en yngre redaktionsmedlem, med anmodan att, för att förtydliga telegrammet, införa talemännens namn. I fullt förtroende att expeditionen skulle helt enkelt verkställas i öfverensstämmelse dermed tog undertecknad ej sedan någon kännedom derom. Undertecknad blef sjelf icke litet öfverraskad, då han i D. N. fann telegrammet ifyldt på sätt, som nu: är anmärkt. Vid efterhörande om förhållandet, upplystes, att telegrammet. blifvit kompletteradt med ett urklipp ur en tidning från tiden för urtima riksdagens öppnande. Man borde väl kunna tilltro en äldre publicist om så mycken takt att ej göra sig skyldig till ifrågavarande mot telegrammens natur stridande ordlyx. BSaken är för öfrigt en bagatell och knappast värd att tala oms. Medan undertecknad är inno på förklaringarnes kapitel, torde skäl vara att bemöta de anfall, som mot red. blifvit gjorda, med anled ning ai Östgöta Correspondenten förekommande uppgift, att en från Stackholm utgången och inom landsortspressen cirkulerande annons, hvari tidningskommissionärer söktes, skulle hafva utgått ifrån och afse den ultraliberala pressens spridning. Dossa anfall kunna likväl icke billigtvis drabba Östgöta Corespondenten, enär uppgiften förekom i en korrespondens från Stockholm, för hvilken vi ej kunna hafva något moraliskt, utan endast juridiskt ansvar. Inom den svenska tidningspressen har man antagit såsom en principiel plägsed att vid anmärkningar mot en annan tidning rikta dem mot redaktionen kollektivt och icke vare sig mot Hufvudredaktören eller mågon medarbetare personligen. Annorlunda förfares mot undertecknad. På samma gång undertecknad anmärker detta, måste han hemställa till den Ne