Dagens Nyheter – 24 januari 1872, sida 1

ERS RARE RN ENN SST SPETT TYSTNAR STNTA klarade bestämdt, att han aldrig skulle bevilja ett öre till nya pansarfartyg, men deremot understödja hvarje förslag, som går ut på ätt skaffa oss en attiralj för ett verkligt minförsvar. Den skarpa kritiken öfver femte hufvudtitelns nya anslag upptogs delvis till besvarande af chefen för landtförsvarsdepartementet, hr Leyonhufvud, som sökte visa befogenheten af hvad regeringen i propositionen framställt och särskildt anmärkte, beträffande pansarfartygen, att ingen sjömakt ännu frångått detta system, samt att minsystemet ännu vore så i sin linda, att nya uppfinningar på detta område oupphörligt göras, hvarigenom det vore omöjligt för och oklokt af mindre länder att lägga sig till med detsamma innan det blefve mer utveckladt än hvad som nu är förhållandet. I afseende på skattelindringarne yttrade sig hrr Mankell, Hierta, Jöns Pehrsson och Törnfelt, hvilka alla uttalade sin tillfredsställelse öfver att regeringen tagit ett steg till afskaffande af den personliga skyddsafgiften, hvaremot åtgärden att äfven minska bevillningen icke vant deras bifall, enär denna beskattningsform, såsom baserad på förmögenhet eller inkomst, är den mest rättvisa. De två först nämda af dessa talare hade äfven väntat, att regeringen nu skulle ansett tiden vara inne att återföra tullsatseraa å kafte, socker och tobak till beloppen före år 1867, då en tillökning beviljades för att betäcka den hotande statsbristen; men då detta icke skett, hoppades de att riksdagen nu, och i främsta rummet vederbörande utskott, skulle vidtaga denna välbehöfliga åtgärd. Hvad sockertullen beträffar, påpekade hr Hierta klokheten, att icke säga nödvändigheten, af dess nedsättande äfven i följd af den omständigheten, att större hvitbetsockerfabriker med tyska kapitaler komma att i landet anläggas, hvilka kunna antagas komma att fylla största delen af landets sockerbehof och derigenom göra import af råsocker obehöflig, hvaraf följden åter blir, att staten ej får någon tullinkomst för denna artikel. Mot åtskilliga begärda anslag under fjerde och femte hufvudtitlarne gjorde hr Mankell äfven anmärkningar — bland andra mot det till gevär, af hvilka vi för redan beviljade anslag få så många, att icke ens de kunna användas, åtminstone ej förr än allmän värnepligt blir införd; — mot det till ett större artillerietablissement i hufvudstaden, då han ej, ville medverka till att en hop dyrbar materiel samlades i Stockholm, så länge dess befästande ej ansåges nödvändigt; — samt mot det rörande ersättning af bristen å anslaget till garnisonsregementenas mathållning, en fråga, som förut två gånger afslagen, nu tredje gången återkommer, ehuru regeringen, eller rättare, chefen för landtförsvarsdepartementet afrepresentationen fått sig ett enkelt och naturligt sätt anvisadt för reglerandet af denna sak. Den af flera talare uttryckta förkärleken för den direkta beskattningsformen i stället för den indirekta kunde hr Gripenstedt naturligtvis ej lemna obesvarad. Han upprepade för tjugonde och första gången alla de skäl, som kunna anföras mot beskattning af förmögenheten eller inkomsten och som tala för det indirekta systemets företräden. Likväl kunde -han icge neka till, att en stor frestelse ligger i det indirek