lunds inväljande i riksdagen. De menade att han skulle verka för åvägabringande af likställighet mellan Karolinska institutet och de medicinska fakulteterna. Det var visserligen bakvändt att härmed besvära professor Edlund, med förbigående af advokatfiskalen Ljungoerg, hvilken just är den som hos riksdagen väckt förslag härom och föranledt rikets ständers skrifvelse till regeringen med begäran om en sådan likställighet. Emellertid var ju afsigten god. Nu hände sig i lördags att en af dem som först väckte någon motion var en riksdagsman från landsorten, en man af allmogen, en bland dem som beryktats såsom motståndare till hufvudstaden och till all högre kultur: Liss Olof Larsson från Dalarne, och att den motion han väckte innehöll just: att Karolinska institutet måtte berättigas att kreera medicine doktorer utan Upsala universitets öfverflödiga bistånd. Man tänke sig hvilket särdeles lifligt — också synbart — intresse hr Liss Olof Larssons uppträdande skulle väcka hos professor Edlund! Det är icke att betvifla att denne skall beredvilligt låna motionären stödet af sitt anseende och sitt klara hufvud, liksom det är sannolikt att landtmannapartiets förenade kraft skall behöfva anlitas för att öfvervinna det motstånd gom nu omtalta förslag torde möta från den man, universiteterna i går beslutat föreslå till sin kansler. I kamrarnes sammanträden denna dag skall propositionen om statsverkets tillstånd och behof remitteras till statsutskottet. Det kan väntas att propositionen kommer att få till beledsagare dit en kritik från båda kamrarne.