Dagens Nyheter – 20 januari 1872, sida 2

och kyska kärlekens ord till honom, och gom likväl syntes tråna efter hans kyssar! Medan han väntade den sköna dansösen Ida, rörde sig hans tankar omkring den fattiga, oansenliga, okända Marie, och en känsla af skam och ånger bemäktigade sig honom. Marie älskade honom så kyskt och rent, hon trodde på honom med en sä helig, rörande tillförsigt. Han var hennes ideal och henres kraft, hennes lycka och hennes framtid! Han visste allt detta, och likväl bodrog han henne. Likväl sökte han ingnärja henne i sina bedrägliga löftens och sitt smickers nät, för ait, lik spindeln, fånga den stackars lilla flugan med de genomskinliga, glänsande vingorne i detta nät och sedan med skeningslögs grymhet utsuga hennes hjertblod! Inom sig kände han inga förebråelser öfver denna nedriga plan. Uppfostrad i sin omgifnings kalla och egoistiska fördomar, hade han alltid funnit det temligen naturligt och i sin ordning, att fattiga flickors hjertån användes sågom leksaker åt unga, rika och bortskämda herrar, hyilka leksaker visserligen ibland gingo sönder genom alltför ovarsam handtering, men gom dock alltid beredde ett synnerligen roande tidsfördrif. Marie var emellertid en ovanlig uppenbarelse, på en gång rörande och vördnadsbjudanpde, en drottning, en martyr, men föga påminnande om en armodets: dotter. Trots hennes värnlösa ställning, trots hennes be