Dagens Nyheter – 20 januari 1872, sida 2

Bref från Paris. Paris den 15 januari 1872. Pariserpressen sysselsätter sig för dagen nästan uteslutande med två ämnen: hertigens ar Persigny död och Thiers senaste tal i nationalförsamlingen. Oaktadt Persignys död sedan några dagar varit väntad har man dock ännu ej fått sina personalier fullständigt firdiga. Gambettas tidning, Republique Frangaise, yttrar, att Persigny fått lefva ända till dess han fick se hvarthän de napoleonska iderna ledt Frankrike. Huru många andra, lika brottsliga som hr de Persigny, ha ej fått dö med bibehållandet at den illusionen att de genom att hbjelpa till meå kejsardömets grundläggande hade uppfördt en fast byggnad på sjelfva hälleberget och som skulle för alltid vara skyddad för ödets stormar! Huru ofta deremot har icke han måst säga till sig sjelf att han dog för sent. Om republikens president genom sitt tal lördagens sammanträde med nationalförsamlingen firat en ny oratorisk triumf och nu som alltid gjort ett lifligt intryck på församlingen, så har han dock icke lyckats öfvertyga den om nödvändigheten att införa den nya beskattningen på råämnena för industrien. Man har för den skull uppskjutit behandiingen af frågan till det sammanträde som hålles idag. De med dagens post ankomna provinsbladen röja till on del mycken oro för utgången af den finansiella striden. Tidningen la Stephanotis yttrar om följderna deraf för fabriksdistrikten: Hr Pouyer-Quertiers propositioner — understödda af hr Thiers med en skärpa, hvilken förvånar oss så mycket mera, som republikens hr president för tre månader sedan formligen hade förbundit sig att icke framligga dem för kammaren — skola lända till en objelplig ruin för vår ort, i fall de till vår olycka skulle blifva antagaa af den lagstiftande församlingens majoritet. Om hr finansministern hade beslutat att med flit ruinera industrien i Lyon och S:t Etienne, skulle han icke kunnat handla på annat sätt. Införsolafgifterna äro alldeles vidunderligt höga och restitutionen vid skeende export, så som den är tastställd genom tariffen, utgör en ända till löjlighet illusorisk ersättning. Hvarken det ena celler det andra är antagligt. Vår sidenexport skulle drabbas af ett dråpslag, och vi känna flera respektabla handelshus i S:t Btienoe, som ögonblickligen skola draga sig från affärerna så snart beskattningen på råvarorna blifver beslutad. Det är ganska sannolikt att, om församlingen skolat votera under lördagens session omedelbart efter Thiers tal, så hade man antagit regeringens förslag såsom en bedröflig nödvändighet. Men regeringens finansiella