Dagens Nyheter – 20 januari 1872, sida 1

Det krigslystna Aftonbladet har, såsom det var lätt nog att förutse, icke kunnat med jemnmod fördraga ålderspresidenten i andra kammaren hr Hiertas helsningstal till kammaren vid riksdagens öppnande och det påstående som deri framställdes, att folken efter det sista krigets ohyggligheter och förluster nu så allmänt känna behofvet af och yrka på en varaktig fred, och med så stor ifver egna sig åt inre förbättringar, att vi här i Sverige för en lång tid kunna lugna oss. Det mäste ock medgifvas att några uttryck uti nämda tal, såsom förhoppningen derom, att de fosterländska räddhågorna för en inbillad roflystnad hos öfvermäktiga grannar redan börjat lugna sig voro egnade att sticka vår Tinnerholm såsom en syl i näsan. Också har han egnmat en icke så liten äfhandlipg åt att söka gendrifva hufvudmeningen i berörda tal. Hade de framställda tankarne kommit från furst Bismarck celler hr Thiers, menar Aftonbladet,så skulle det visserligen haft icke så litet att betyda; men så, som dessa uttalanden nu framkommit, är det dess värre fara värdt, att de väga mycket lätt på händelsernas vågskål och bli ofantligt litet uppmärksammade af de europeiska kabinetterna. Det bör ock medgifvas, att det är svårt att helt och hållet förutse hvad framtiden kan bära i sitt sköte, men det är alltid ett zodt, att Aftonbladet, som hela tiden förut tillhört allarmisterna, icke sökt neka för påståendet att man öfverallt känner behofvet af en varaktig fred, samt icke haft någonting att anföra till bestridande deraf att de fosterländska räddnågorna, som det hette i talet, kunna lugna sig; ty denna gången har intet preussiskt geheimeråd eller något dylikt kommit fram på tapeten. Hvad de åberopade auktoriteterna Bismarck och Thiers beträffar, hvilka Aftonbladet skulle vilja tro på om de hade varit de som uttalat sig, så måtte den förres mening kunna anses representerad af kejsaren af Tyskland, som nu senast vid alla vigtiga tillfällen uttalat, att sedan Tyskland nu har vunnit allt hvad det önskar, så böra alla krafter vändas till fredens bibehållande och landets inre utveckling, och Thiers yttrade i ett tal i slutet af december: Fraukrike önskar freden (det är ock naturligt att det ej kan annat under en lång följd af år. Bed. anm.); detta förkla