Dagens Nyheter – 19 januari 1872, sida 1

— 21 väl ännu vara värdig att en gång bära hans namn, om jag uppfyllt hans önskan i detta afseende? — Vid Gud! hon är antingen en hycklerska af värsta sorted eller också en fjolla, tänkte hennes mor. — Det är således din fulla öfvertygelse, att han älskar dig, Marie? — Jag tror det lika fast som jag tror på Gud. — Du tror också att han skall gifta sig med dig? — Huru kan du framställa en sådan fråga, mamma, när jag nyss sagt dig, att han älskar mig? — Stackars toka, det är en lång väg från kärleken till altaret, sade Eusebia med ett försmädligt leende. Blott om en enda sak ber jag dig, Marie, var uppriktig mot mig! Låt mig denna enda gång läsa i djupet af ditt hjerta, låt mig se och känna dina. tankar! Är allt detta blott ett falsk sken, hvarmed du omgifvit dig, en ärbarhetens mask, som du tagit på dig, för att så mycket säkrare fånga denne lyckans bortskämde son, eller menar du verkligen allvarsamt med alla de galenskaper, som du nu låtit mig höra? — Jag förstår dig inte, mamma! sade Marie, i det hon med en stolt, förtörnad min mötte sin styfmors skarpa, genomträngande blick. Vi båda ha aldrig förstått hvarandra och kunna icke heller någonsin göra det. Derför