Dagens Nyheter – 19 januari 1872, sida 1

Fialin de Persigny. Det stora inflytande denne man haft på Frankrikes öde, derigenom att han mer än någon annan bidragit till Napoleons upphöjelse på tronen, gör honom, då han nu aflidit, förtjent af en nekrologisk revy. Jean Gilbert Victor Fialin Persigny var född i St Germain-Lespinasse, departementet Loire, den 11 januari 1808. Efter att ha studerat vid universitetet i Limoges ingick han vid 17 årg ålder vid hären och tjenade vid ett kavalleriregemente. Han anklagades emellertid af sina förmän för ett subordinationsbrott och måste lemna tjensten. År 1831 for han till Paris, egnade sig åt journalistiken och antog namnet Persigny samt titel af grefve, till hvilken hans familj under ett par århundraden varit berättigad, ehuru den icke begagnat sig deraf. Han blef bonapartist genom att läsa Memorial de St Helene, och stark i sin nya öfvertygelse — han hade förr varit rojalistiskt sinnad — utgaf han år 1834 en revy, kallad Occident Frangatis, hvaraf dock,i följd af hans medellöshet, endast första numret utkom. Detta företag hade emellertid till följd att han blef bekant med f. d. konung Jogzeph och Louis Napoleon, som då bodde på Arenenberg. Från den tiden egnade han sig åt den bonapartistiska familjens tjenst och arbetade för den med utomordentlig ifver. Han var förnämsta upphofvet till Napoleons första misslyckade försök att uppvigla garnisonen i Strassburg och vidtog alla anordningar för detsammas genomförande. Han lyckades emellertid komma undan och tog sin tillflykt till England, der han år 1837 utgaf en berättelse om förloppet af försöket och dermed sammanhängande omständigheter. I Napoleonsandra misslyckade kupp, den i Boulogne, var han äfven invecklad, men denna gång lyckades han ej fly, utan lagfördes och dömdes till 20 års ängelse. På grund af sjuklighet åtnjöt han dock rätt mycken frihet, under det han der vistades, och fördref tiden med att skrifva en lång afhandling om ändamålet med de egyptiska pyramiderna, hvilken han insände till franska vetenskapsakademien. Vid Louis Philippes fall skyndade de Persigny till Paris och hängaf sig åter till Bonapartisternas sak. År 1849 blef han medlem af lagstiftande församlingen och i denna egenskap var han prinsen-presidenten till mycken nytta och satte kronan på verket genom att spela en framstående rol vid statskuppen. Det värsta arbetet var nu öfver, och han började att skörda frukterna deraf. Han utnämdes är 1852 till inrikesminister och kontrasignerade såsom sådan påbudet om konfiskation af de orleanska prinsarnes egendom, År 1854 tog han afsked men bibehöll någon tid sin plats i senaten, dit han inkallats två år förut. År 1855 kom han till London såsom minister och qvarstannade på denna post till början af år 1858. Påföljande år tillträdde han för andra gången samma befattning, efter marskalk Pelissier. I november 1860 återvände han för att öfvertaga inrikesportföljen, som han i juni för andra gången lemnade ifrån sig. Kort derefter utnämdes han af kejsaren till hertig. Från denna tid upphörde han att taga någon framstående del i de politiska angeläYr 0 TT (Est dre Be Ser RN NR FR EE a STA de I a